24 december 2010

GOD JÄVLA JUL!

16 december 2010

Jag vet inte om det är någon mening med att berätta för er vad jag gjorde igår för ni lär väl ändå inte tro mej snart...
Under läkarbesöket igår fick jag göra ett ryggmärgsprov (inte trevligt!) för att kunna utesluta att det skulle finnas cancerceller i nervsystemet med tanke på mina symptom.................
Den pressen, den spänningen och den oron som utspelar sej timmarna innan man får provresultaten.......FY FAN! Man vänjer sej aldrig.
Men jag fick en härlig Dormicum-drink innan ingreppet.

-Inga cancerceller fanns i min ryggmärgsvätska i alla fall!!!!!

Men tänk efter... Senaste tiden har jag testats för leukemi, hjärntumör OCH cancer i nervsystemet. Är det då så konstigt att jag blir som en stressad iller?!?
Jag ska till ögonläkaren i Mölndal inom kort för att även där kunna utesluta eventuella ögonsjukdomar... Men jag är mer och mer övertygad om att mitt synfel är stressrelaterat.
Jag behöver lugn och ro!

2011 -det året ska bli mitt!!!

14 december 2010

Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra just nu.
Jag tror att jag måste skriva en lista för att komma ihåg allt dåligt som har hänt mej det sista.

1) drabbades av leukemi
2) ställde in bröllopet
3) blev bostadslös och har mina ägodelar ståendes i papperspåsar hos mamma och pappa
4) pågående sprutperiod
5) blivit yr och vimsig, klarar inte av att gå i röriga butiker eller vistas i stimmig miljö, har svårt att fokusera
6) misstänktes ha en hjärntumör, som jag iof inte hade
7) ramlat och brutit vänsterarmen, så det både gör ont och gör så att jag är invalid

Tror att jag fick med allt...
Och JA, jag tycker otroligt synd om mej själv just nu.
Jag har sällan hymlat med att skriva hur jag mår och tänker inte sluta med det nu heller. Men det är konstigt nog pinsamt att erkänna när man mår dåligt och människor runt omkring blir oftast rädda. Jag vet inte varför det är så, för det är ju bara urbota dumt!
Jag försöker hela tiden att hålla humöret uppe, men när allt det här hände under så kort tid så är det svårt att inte bryta ihop...

Ikväll intas sista sprutan för den här omgången. Hade sett fram emot 6 veckors skön lång vila, men det är nog ungefär så lång tid det lär ta för armen att läka. Minst.
Hoppas nu verkligen att yrseln och den dimmiga synen försvinner snabbt!
Ska iväg till Göteborg imorgon för att träffa min läkare Krista igen. Vi får väl se vad som sägs då...

Hej så länge!

12 december 2010

Igår sa jag att nu kan det minsann i alla fall inte bli sämre. -JOHORÅ!!!
Idag ramlade jag på en isfläck och bröt vänsterarmen! (Det gör ont så in i förbannat!)
Och där rök min jobbpremiär på torsdag... :(

11 december 2010

Jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
Jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

Jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

Jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
Ingen känner mig
så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu...


/ "Om du lämnade mig nu"
Lars Winnerbäck & miss Li

10 december 2010

Det är inga gulddagar att heta Kristin Ohlsson.........men jag ska klara av det här också.

9 december 2010

8 december 2010

Måste bara berätta:
En läkare ringde nyss från Sahlgrenska och sa att mina magnetröntgenbilder var bra!!!!!!! Inga tumörer här inte!
En STOR sten lättade från mitt hjärta! Så klart blev det gråtkalas på Nohlgården också! Fy fan va skönt!
Jag är fortfarande yr, men det bekommer mej inte så mycket, just nu i alla fall...

7 december 2010

Det är då helvete att den här jävla yrseln inte ger med sej då!!! Ursäkta grekiskan, men det blir ju inte bättre! Det är ett rent jävla handikapp, eftersom jag inte vill göra något annat än att blunda av obehag. Om jag går på stan så snurrar hela världen och jag klarar inte av röriga butiker eller gående folkmassor.

Jag och pappa gick upp i ottan för att vara på Sahlgrenska imorse för att göra magnetröntgen av hjärnan. Det var ett jävla liv på den apparaten! Jag hade hörselskydd med radio i, men jag hörde knappt vad dom pratade om på P3 idag... Jag klarade att ligga prickstilla i 18 minuter i alla fall.
Provsvaren får jag först om en vecka, den 15:e december kl 11:30.
Mer och mer tror jag väl att det kan ha med sprutorna att göra istället. Magmedicinen slutade jag ta för ett tag sedan och jag märker ingen skillnad före och efter.
Eller vad fan är det som spökar?!?!?

5 december 2010

Läs den här artikeln!
Gå in på www.dagensmedicin.se/nyheter/2010/12/01/nytt-lakemedel-mot-leukemi/index.xml

4 december 2010

Jag är fortfarande helt vimsig i skallen och konstigt yr. Det är väldigt obehagligt, eftersom det inte tycks vilja släppa heller. Ibland blir det lite mer och ibland är det lite mindre. Det känns ungefär som att ha blåst upp alldeles för många ballonger eller som att man är berusad utan att vara fumlig.

Jag har fått en tid för magnetröntgen nu på tisdag kl 9:15. Jag hoppas att den inte visar något som jag inte vill att den ska visa...

Igår kom mamma på att jag ju faktiskt ganska nyss har börjat äta en ny magmedicin. Vi tittade på bipacksedeln och där står det att vanligt förekommande biverkningar kan vara just synrubbningar, dimsyn, yrsel, huvudvärk m.m.
Så man kan ju bara hoppas på att det är något sådant som har spelat mej ett spratt och TÄNK OM det kan vara så enkelt.
(Typiskt i så fall, eftersom den här magmedicinen faktiskt har hjälpt magen.)

Det är lite för mycket just nu! Sedan när blev det bestämt att jag skulle bli någon jävla olyckskorp?!?

Jag kanske ska berätta lite mer ingående vad det var som hände i måndags... Igor och jag hade precis varit ute på en långromenad i den starka solen och det vita vinterlandet. När vi kom in skulle jag fokusera på att bygga pepparkakshuset. Godisbitarna flöt ihop och jag kunde inte se ordentligt. Jag tog en tidning och försökte läsa, men jag fick titta lite vid sidan av för att se vad det stod. Jag blev så klart livrädd och ropade genast på pappa. Jag tror att jag blev så orolig så det var därför jag inte kunde få fram ord...
Det är sedan dess jag har känt mej så här konstig och det är som sagt väldigt obehagligt!

29 november 2010

Livet är fyllt av motgångar...
Har nyss varit på Sahlgrenska, eftersom jag idag först delvis tappade synen och därefter talförmågan igen. Min stora skräck och jag fick så klart fick panik! Samma sak inträffade ju precis innan jag fick diagnosen förra sommaren och då fick jag åka ambulans...
Alla prover visade sej vara bra, inga tecken på leukemi. Magnetröntgen på hjärnan inom 5 dagar istället. Kan eventuellt vara tecken på en annorlunda migrän. Jag hoppas på det bästa, men så klart drar tankarna iväg. Det händer väldigt mycket just nu...
Dessutom febrig av sprutorna, ensam, hemlös och med alla tillhörigheter samlade i hundra papperspåsar.
Hur mycket ska man orka.......?
Tacksam för fina föräldrar och helt underbar läkare! <3

Nu är jag riktigt trött, har ont i huvudet och behöver ta det lugnt.
Jag tror att det finns en hund som kommer bli väldigt glad över att jag snart kommer "hem" igen. Det är ömsesidigt!

25 november 2010

Många vet säkert redan, men för er som inte vet;
jag och min Alessandro är inte tillsammans längre.
Förlovningen bruten. Bröllopet inställt. Italienaren ska flytta tillbaks till sitt hemland.
Jag har flyttat alla mina saker till mina föräldrar och letar nu bostad i Göteborg...
Tänker inte kommentera mer än så. Ni förstår säkert ändå.

22 november 2010

Förra veckan GLÖMDE jag att gå till sjukhuset för att ta prover!
Kanske ett bra tecken på att jag börjar kunna släppa på kontrollbehovet.
Här är dagens värden i alla fall;
Hb: 131 (som sagt; jag har knaprat B12 igen)
Vita: 3,9
Tpk: 180
Alltså mår jag bra tydligen...

15 november 2010

Hör upp gott folk!
Jag ger mej in i arbetslivet igen fr.o.m. 16:e december!!!
16-17 dec, 21-22 dec och 29-30 dec. Efter nyår blir det varje onsdag och torsdag. 25%alltså (med utantag för dom 3 veckorna då jag tar mina sprutor då jag inte kommer att kunna jobba alls.) Det blir då mest eftermiddagar (ca kl 14-18) jag kommer att finnas på fina Fritzi´s Hair Parlour igen.
Det ska bli fantastiskt roligt!
Jag har saknat Rebecka också.
Jag var på ett möte med en tant försäkringskassan och en annan tant från arbetsförmedlingen tidigare idag. Jag ska fortfarande få samma ersättning från staten, men att det kommer att kallas för "rehabiliteringspenning" istället för "sjukpenning". Jag kan till och med få bidrag för spårvagnskort till och från jobbet varje månad. Ibland är det verkligen härligt att se att Sverige fungerar så bra.
Dags att vässa saxen!

12 november 2010

Så har det hänt igen.
Folk frågar mej om det har hänt mej något eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ungefär 2 veckor. Jag ber om ursäkt!
Som jag har skrivit förut så ska ni ta detta som ett positivt tecken. Jag har antagligen bara haft fullt upp med massa annat och inte hunnit eller velat skriva om saker som handlar om sjukdom.

Italien var bra. Alltid kul att komma dit och hälsa på och festen var lyckad.

Om ca 1,5 vecka drar nästa cykel med sprutorna igång. Varför går alltid dom här 6 veckorna av vila så fasligt fort?!?
Men det ska bli skönt att slippa dom över jul i alla fall. Sista sprutan blir den 14:e december.

Snart är det ett år sedan min sista cellgiftsbehandling avslutades. Jag minns att jag fick den i slutet av november.
Sedan sjönk blodvärdena riktigt lågt, jag blev utan immunförsvar och som ett brev på posten fick jag en infektion i kroppen. Jag fick ligga inne på sjukhuset med intravenös antibiotika. Jag HATADE varje sekund jag tvingades vara där. I flera dagar låg jag huttrandes av feber och med värmedynan på magen och tittade jag på avdelningens nyinköpta adventsljusstake som sken i fönstret.
Jag kunde inte vara hemma på Apans födelsedag.
22 december fick jag äntligen åka hem och kunde fira jul med hela tjocka släkten!
Fy fan vilket helvetesår 2009 var...
När man tänker tillbaks på det känns det så himla konstigt att livet ändå rullar på som vanligt igen. TÄNK, jag fick en andra chans! JAG!!! :)
Puh.
Samtidigt är jag så himla rädd för att ropa hej innan man är över bron. Men ikväll tänker jag skit i det och bara vara så himla lycklig över att jag får traska omkring i ösregnet med en blöt vovve!

26 oktober 2010

Dagens värden!
Hb: 120 (fortfarande något lågt, men tydligen okej om man är tjej...)
Vita: 4,8
Tpk: 192
B12 och sköldkörtelhormonet tycks vara okej det också. Konstigt tycker jag. Jag tror ändå att jag behöver mer B12!
Jag har fått en ny magmedicin idag också. Nexium heter den och är svindyr. Över tusen riksdaler per kartong. Tydligen så dyr att den inte längre ska ingå i högkostnadsskyddet framöver. Det är så dumt! Den vanliga Omeprazol är så klart mycket billigare, men funkar den inte så funkar den inte. Då hjälper det ju inte vad den kostar. Apoteksidioti!
Skit samma. Imorgon drar jag och Alessandro till Italien och ska vara borta en hel vecka!
Fest bland alptopparna i fyra dagar, besök hos svärföräldrarna, träffa både gamla och nya vänner, äta god mat och dricka mycket rödvin. Mmm!
-Italia, sto´ arrivando!

22 oktober 2010

ÄNTLIGEN!

19 oktober 2010

Förra veckans prover fortsätter visa sej från den ljusa sidan, även om blodvärdet var något lågt igen. Misstankar om fortsatt B12-brist väcktes... Ytterligare prover nästa gång.

Hb: 119
Vita: 6,0
Tpk: 290

Nu: sprutfri period i 6 veckor!!! Vi passar på att dra till Italien i en vecka i månadsskiftet!

7 oktober 2010

Om jag verkar upptagen den kommande veckan så är det bara därför att jag ska
1) gå på informationsmöte om rehabiliteringsarbete på Arbetsförmedlingen hela tisdag förmiddag.
2) åka till Sahlgrenska för att träffa min läkare Krista och den nya sjuksköterskan Christin (som "ersatt" Camilla...) på torsdag. Då ska vi bl.a. gå igenom min arbetssituation.
3) gå på ett annat jävla möte med Försäkringskassan som också vill informera om hur man kan "återgå till arbetet" på fredag.

Att det ska vara så jävla svårt att komma igång och börja jobba?!?!?
Jag kan ju i teorin börja jobba redan nu, men eftersom jag bara blir omkringskickad till alla möjliga olika enheter hela tiden så förhalas ju allting.
Detta, mina vänner, är ett praktexempel på när Sverige än en gång agerar ekorrejhul!'

Jag kapitulerar. Viftar vitt flagg...

1 oktober 2010

Hej fina vänner!
Jag börjar må bättre igen. Inget illamående, bara liten känsla av smygande feber och det kan jag leva med.

Jag hittade en text på Cancerfondens hemsida som handlar om fatigue. Något som i alla fall inte jag hade hört talas om innan jag blev sjuk.
Ibland kan jag bli så oförklarligt trött att jag bara MÅSTE vila på en gång. Känslan av trötthet kan hålla i sej i flera dagar och det är då jag mest ligger i soffan och inte orkar göra någonting. Jag vet att det inte finns något annat att göra än att vila, även om viljan och lusten oftast vill annat.
För er som kanske såg Frida Darell i "Fråga doktorn" i veckan vet nog kanske lite mer vad jag pratar om. Kolla gärna klippet på svt play!



FATIGUE
Människor med cancersjukdomar drabbas mycket ofta av trötthet och kraftlöshet som är så överväldigande att det är svårt att få andra att förstå hur det känns. Den här tröttheten som beror på cancern och cancerbehandlingarna har ett medicinskt namn – fatigue.

Fatigue är ett mycket vanligt symtom vid cancer. Man kan sova en hel natt och vara precis lika trött när man vaknar som vid sängdags. Det kan kännas helt oöverstigligt att gå uppför en trappa. Man orkar inte med vanliga hushållsbestyr eller andra vardagssysslor. Det kan vara totalt omöjligt att koncentrera sig på ett samtal. Det är inte säkert att det ens finns energi för aktiviteter som man älskar.

Nästan alla cancerpatienter upplever åtminstone under någon period fatigue av någon grad. Symtomen kan också finnas kvar under en lång tid efter det att man blivit botad från sin cancersjukdom. Studier visar att en del lever med fatigue många år efteråt.


VAD ORSAKAR FATIGUE?
Fatigue orsakas av att många faktorer samverkar och ibland skapar onda cirklar. Här är några av dessa faktorer:

•Cancersjukdomar kan påverka kroppens ämnesomsättning så att energiinnehållet i maten förbränns snabbare. Det kan leda till att man går ned i vikt och/eller tappar ork.

•Oro liksom illamående på grund av sjukdom och behandlingar kan göra att man förlorar aptiten och äter sämre. Man får inte i sig den näring och energi som behövs och blir mer kraftlös av den orsaken.

•Symtom och behandlingar kan göra att man rör på sig mindre än man brukar. Även detta bidrar till ökad trötthet.

•Cancercellernas aktivitet påverkar kroppens immunförsvar och kan skapa en obalans i systemet så att det frisätts mer än normalt av en typ av ämnen som kallas cytokiner. Detta kan sannolikt bidra till fatigue.

•Cancer och cancerbehandlingar kan orsaka blodbrist, anemi, som gör att man orkar mindre.

•Cancerbehandlingar har ofta trötthet som en biverkning.

•Cancersymtom som smärta och illamående bidrar på flera sätt till fatigue. Exempelvis störs ofta sömnrytmen.

•De psykiska påfrestningarna bidrar också.

Sällan information från vården.
Trots att det är så vanligt med fatigue bland cancerpatienter är det ett problem som läkare och annan vårdpersonal inte alltid tar upp. Tidigare var inställningen i många fall att tröttheten ”hör till” när man har cancer och bara är att acceptera. Numer finns ett ökande medvetande om att fatigue ofta kan minskas med olika åtgärder. Ändå får många cancerpatienter fortfarande ingen eller mycket lite information om fatigue. Det är synd eftersom kunskap kan vara till god hjälp när man ska försöka hantera fatigue. Det kan vara lättare för patienter och närstående att leva med symtomet om de vet vad det beror på och får tips om hur man kan minska problemet.

VAD KAN MAN GÖRA ÅT FATIGUE?
Även om man inte helt kan bli av med sin fatigue, kan den ofta minskas genom att man behandlar eller på andra sätt påverkar bakomliggande faktorer. Här är några exempel:

•Fysisk aktivitet är en bra medicin mot fatigue. Faktum är att det är den åtgärd som hittills visat sig ha bäst effekt. Regelbunden, gärna daglig, motion kan göra att tröttheten minskar och att man överhuvudtaget mår bättre. Självklart måste motionen anpassas efter vad man känner att man klarar av. För många är dagliga promenader en lagom nivå.

•Spara på krafterna. Man kan till exempel sitta istället för att stå när man gör olika hushållssysslor, cykla istället för att gå och ta paus ofta. Det är klokt att försöka avstå från aktiviteter som man inte tycker om och spara sig till sådant man tycker är roligt. Att ha roligt ger ny energi. Be gärna andra om hjälp i olika situationer.

•Balans i vilo- och sömnvanor. Under dagen är det ofta bättre att ta flera korta vilopauser eller tupplurar än att lägga sig och sova flera timmar.

•Information till patient och närstående om vad fatigue är kan göra det lättare att leva med tröttheten. Kunskapen i sig kan leda till minskad stress och därmed ibland även minska tröttheten.

•Depression kan ibland finnas med i bilden och förvärra tröttheten. Då är det viktigt att läkaren uppmärksammar detta och att depressionen behandlas.

•Blodbrist kan behandlas med läkemedel.

Det finns även en del andra läkemedel som har prövats mot fatigue och ibland lett till förbättring. Diskutera med din läkare om du vill veta om sådana möjligheter finns i ditt fall.

NÄRSTÅENDE OCH FATIGUE
Fatigue är ett besvärligt symtom att leva med, bland annat då det påverkar ens relationer. Tröttheten och kraftlösheten kan göra att man verkar ointresserad av sådant som man tidigare engagerat sig i tillsammans med partnern, barnen, andra närstående eller vänner. Dessutom kan man bli mer lättirriterad vilket kan leda till konflikter och sårade känslor.

Problemet är att den som inte själv varit drabbad av fatigue kan ha mycket svårt att förstå hur stark tröttheten kan vara. Det är lätt hänt att människor i omgivningen tolkar den sjukas signaler på fel sätt och tar illa upp över det som ser ut som ointresse och irritation. Eftersom närstående också är ledsna och oroliga över sjukdomen är de ofta även mer psykiskt sårbara än annars.

Problemen kan minskas rejält om människorna runt den som är sjuk får kunskap om fatigue och får veta hur de kan hjälpa till så att symtomet kan hanteras.

TILLBAKA PÅ JOBBET
En del personer med cancersjukdomar fortsätter att jobba under behandlingstiden. Andra återvänder till jobbet när behandlingen är avslutad. Ibland får personen leva med återkommande behandlingsperioder under flera år och jobbar då ofta mer eller mindre kontinuerligt.

I alla dessa situationer är det vanligt att personen känner av fatigue i någon omfattning. Fatigue är ett symtom som kan finnas kvar även i åratal efter det att man blivit frisk.

Självklart kan fatigue göra det svårare att klara sitt jobb på exakt samma sätt som före cancersjukdomen. Både orkeslösheten och koncentrationssvårigheter kan påverka arbetsinsatsen. Detta kan kännas svårt att acceptera för den drabbade personen. Ännu svårare blir det om man inte möts av förståelse från chefer och arbetskamrater. Kunskap om att fatigue är en naturlig del av processen under och efter en cancersjukdom behöver finnas även på våra arbetsplatser. Om den drabbade känner stöd från omgivningen, minskar ofta stressen och det blir lättare att fungera trots tröttheten.

25 september 2010

Fyyyyy fan!
Sprutorna är riktigt elaka den här omgången.
Får vansinnigt ont i huvudet efter varje spruta och i natt hade jag 39,8 i feber (trots att jag två timmar tidigare hade tagit 2 starka Pamol...)
Vaknade helt dyngblöt imorse och utan feber igen. Då var det dags för nya sprutor. SUCK! 3 veckor känns som en väldigt lång tid...

22 september 2010

Jag är nästan tvungen att gnugga ögonen för att se om jag läser rätt.
Gårdagens värden slog rekord -IGEN!

Hb: 133
Vita: 5,7
Tpk: 250

Så skönt!!! Oron fanns där innan, som alltid.

Idag inleddes 3 veckors sprutperiod igen. Det ska nog gå bra. Redan halva studien avklarad. Sista sprutperioden blir i juni nästa år.

Såg nyss på tv att jag och Caroline af Ugglas har/hade gemensam psykolog. Fräckt va...!

15 september 2010

Jag har packat väskan och väntar på att dra iväg till Berlin ikväll.
HIT SKA VI!
Men först blir det valpkurs med krångelråttan.
Livet leker!

Jag bjuder på en fin låt för eftertanke! Hörde den en gång när jag gick på yoga och den är så fantastiskt vacker. (Lite töntig bild kanske, men det får ni leva med.)
Auf wiedersehen!

12 september 2010

Igår när jag stod och vek tvätten låg lille Igor och sov som en kanelbulle på golvet, några stearinljus brann och regnet föll på fönsterrutan utanför.........då fick jag en sån jäkla gåshud som varade i flera minuter. Anledning? Ingen. Förutom att det är så jävla härligt att leva!!!!!

11 september 2010

Kreta. Sol. Varmt. Turkost vatten. Tzatsiki. Parasoll. Vatten på flaska. Solglasögon. Bra bok. Moussaka. Världens bästa Alessandro. Hemlösa hundar och katter. Vin. Bikini. Sandstrand. Restauranger. Fin utsikt. Balkong. Fetaost. Olivbröd. Knossos. Mata katterna. Mata hundarna. Baddräkt. Oliver. Svett. Souvenirer. Glass. Hyrbil. Syrsor. Solnedgångar. Aircondition. Flipflops. Solstol. Raki. Grusvägar. Olivträd. Friterade champinjoner. Taxfree. Kattunge under motorhuven. Fartdårar. Klänningar. Vitlök. Havsbris. Vattenmeloner. Berlin nästa!

2 september 2010

Har sovit 11 timmar i natt och jag tror att jag känner mej lite bättre idag. Snorig som en treåring, men huvudsaken är att jag inte har feber i alla fall.
Så nu jävlar ska jag åka på SEMESTER!!!

Igor verkar förstå att något är på gång, eftersom han hela tiden håller på att hoppa upp i Alessandros resväska som står öppen på golvet och han brukar sällan sitta kvar i knäet mer än 2 minuter, men idag är han så gosig. Känner mej elak, men han får också lite semester faktiskt. Han ska få springa lös på en stor gräsmatta hela veckan! Plus att han nog ska få åka traktor med pappa också. Det kallar jag semester det. ;)

KRETA NÄSTA!

1 september 2010

Gårdagens värden fortsätter att se bra ut!
Hb: 125
Vita: 4,6
Tpk: 185

...så vaknar man med halsont deluxe och en jädra nästäppa. Det är väl själva fan att man ska bli sjuk dagen innan vi ska åka till Kreta!!!
Har just varit på Apoteket och köpt medicament för 300:- så nu ska jag lägga mej i soffan och knapra tabletter och vila upp mej hela dagen.

29 augusti 2010

Igår var det bröllop för bästaste Ninnie & hennes Johan, min kusin.
Dagen var helt fantastisk!!! Stämningsfull vigsel, stiligt brudpar, god mat och bra fest. Hade längtat i över ett halvår efter att få gå på bröllop och vara tärna och hela dagen uppfyllde mina förväntningar.

Här är några bilder från gårdagen.

27 augusti 2010

Idag är det ett år sedan jag fick domen...

Det innebär också att det är ett år sedan jag och Alessandro förlovade oss!
Som brorsan sa; man behöver inte sörja den här dagen, utan försöka komma ihåg den som något fint.
Och det är sant. Man väljer ju själv vad man vill fokusera på.
HURRA FÖR ALESSANDRO IDAG!

24 augusti 2010

VILKET VÄDER!
Kom precis innanför dörren efter en kort promenad med Igor. Det kom en riktig överraskningsskur och vi blev genomblöta båda två!
Lillkillen tittade alldeles förskräckt på mej och bokstavligen sprang upp i famnen på mej. Där stod vi under ett tak och väntade på att det värsta skulle gå över. För ett ögonblick var det nästan lite mysigt.

Jag har varit så slö dom senaste dagarna! Jag HATAR när jag får sånna dagar. Det är inte första gången heller. Inte direkt nedstämd utan mer energilös. Orkar inte göra någonting annat än att ligga i soffan. Känns lite som när vi var i Italien och jag hade sköldkörtelproblem utan att jag visste om det... Men proverna säger ju att det ska vara under kontroll nu.
Det pirrar lite i ena handen och båda fötterna ibland också. Kan ha med B12-bristen att göra har jag hört...
Man blir bara så jävla besviken på när kroppen inte gör som JAG vill! Jag vill vara frisk och orka massor!

11 augusti 2010

Dagens värden;
Hb: 128
Vita: 5,8
Trombocyter: 206

Själv måste jag gnugga ögonen för att tro att det är sant! Det är ju ÄNNU bättre än förra gången då jag också hade toppvärden. Lycklig idag!

Det var ett långt men trevligt möte med Krista och Camilla som vanligt, med enda skillnaden att det var sista gången med Camilla...!

När jag skulle gå fick jag ett kuvert av fina Camilla! Det gjorde mej så rörd att tårarna sprutade när jag läste det på parkeringsplatsen. Innehållet var personligt, smickrande och buskigt kan man väl säga. Jag saknar henne redan!

Nu väntar 6 veckor av vila från sprutorna och en hejdlöst massa roliga händelser framöver! Det börjar med bröllop i helgen, ytterligare ett bröllop efter två veckor, torsdagen efter det åker jag och Ale till Kreta och någon vecka senare drar vi till Berlin på mods-weekend!!!
-Det går bra nu! ;)

31 juli 2010

Till alla er som aldrig är där när jag kämpar mot 40-gradig feber,
till alla er som inte är där när jag gråter av det faktum att jag drabbats av en dödlig sjukdom,
till alla er som inte ser min ångest av att inte vilja dö ung,
till alla er som aldrig funnits där:

NI SKA VETA ATT JAG KÄMPAR HÅRT OCH TÄNKER FORTSÄTTA KÄMPA ÄNNU HÅRDARE!

...men vad jag alltid kommer att bära med mej i mitt hjärta är att ni aldrig var där för att fråga om jag behövde hjälp.

"Du frågade aldrig om jag behövde hjälp med väskorna uppför trappan, du bar dem frivilligt."

Det måhända att det är fegt av mej att skriva en sån här text,
men det är inget i jämförelse med hur fegt det är att inte våga bry sej om sin vän som har fått beskedet; CANCER.

"Behandla din vän såsom du själv vill bli behandlad."

Till alla er andra:
NI ÄR MIN VÄRLD OCH NI ÄR HELT FANTASTISKA MÄNNISKOR!!!

28 juli 2010

Det är med vemod och lite sorg i mitt hjärta som jag berättar att MIN sjuksköterska Camilla ska sluta på avdelningen!
Fick veta igår... Känns inte alls kul, men hon får det säkert minst lika bra på sitt nya jobb. Men för att vara egoistisk, så vill jag ha henne kvar!!!
Det är så konstigt, för hon har ju verkligen varit den som jag har haft mest kontakt med på sjukhuset. Hon vet vad jag gått igenom och man behöver inte förklara så mycket. Plus att hon har ett väldigt lättsamt sätt. Henne byter man inte gärna ut! Skit också...

21 juli 2010

YES!!!
Jag tog blodprover igår som visade sej vara perfekta!
Hb: 126
Vita: 5,8(!!!)
Trombocyter: 199

Detta firades med två glas vitt på Avalons uteservering ihop med Lidéns tös och Igor.
-Fy fan, det är ren jävla terror dagarna innan man ska ta dessa blodprover. Varje gång blir jag så orolig och ställer mej in på att jag ska behöva genomgå samma jävla sjukdomsperiod en gång till...
Jag tror inte att jag INTE har gråtit av lycka någon gång då jag har fått höra bra provsvar.
Detta är min vardag.

Idag är sprutperiod nummer 5 igång och snart kommer väl febern krypandes, men det kan jag ta numera. Om jag ständigt knaprar Pamol så funkar jag hyfsat ändå.

TILL SIST!
Jag och Alessandro har precis bokat en resa till Kreta 2-9 september!!!
Jag vet, jag vet... Vi var nyss på Mallorca, men vi fick mersmak.
Det har vi gjort oss minst sagt välförtjänta av!

19 juli 2010

Har en tuff natt av illamående, magknip, yrsel och allmän sjukdomsångest bakom mej.
Men varför då???
Idag är jag så trött så jag har bestämt mej för att inte göra ett dyft.
Så less på att alltid oroa mej för allt möjligt!

30 juni 2010

Dagens värden:
Hb: 122 (Det var 115 förra gången, så det var skönt!)
Vita: 4,0
Trombocyter: 170

Järnvärdet och sköldkörteln ser bra ut,
MEN jag har brist på B12!
B12 hjälper till att bilda dom röda blodkropparna i benmärgen och om man inte medicinerar detta så kan det ge symptom i nervsystemet, såsom avdomningar i olika kroppsdelar eller andra konstiga symptom...
Vanligare symtpom är ganska lika som vid brist på sköldkörtelhormon; trötthet, yrsel, andfåddhet och försämrat minne.
B12-bristen är alltså den troliga orsaken till mitt låga blodvärde vid förra kontrollen.
Mitt B12-värde ligger idag på 160. Allt under 200 tyder på en brist i kroppen och 140 är riktigt lågt.
Jag kan härmed stoltsera med ytterligare ett piller till frukost...
LÄS MER HÄR!

20 juni 2010

Ensamt. Tyst.
Dagarna är långa, men försvinner lika snabbt.

Har ingen som helst lust att börja jobba igen, men jag saknar helt klart det sociala.
Nästintill blivit en byfåne, som pappa skulle säga.
Jag har t.o.m. börjat se fram emot att få åka till sjukhuset för att ta prover.

Utan min familj hade min sociala kompetens varit på noll vid det här laget.
Utan dom hade jag aldrig hamnat på ställen som Mallorca, Nösund eller Loka brunn.
Utan dom hade jag aldrig firat årets midsommar eller fyllt ut mina tomma dagar.
Utan dom hade jag aldrig klarat mej...!


Tillsammans är man mindre ensam.

13 juni 2010

Jag vet att bloggen inte uppdateras lika ofta längre. Men det ska ni ta som något positivt! Jag har fullt upp med att försöka hitta tillbaka till vardagen igen. Bloggen är inte redo att läggas ner på långa vägar.

En kort sammanfattning av vad som hänt den senaste tiden:
Sprutperioden är över för den här gången och jag har 6 långa veckors vila att se fram emot!
Förra veckan var jag på Hematologen för kontroll igen.
Det kändes lite som en skolavslutning att vara där. Krista och Camilla var lika söta som vanligt, jag träffade en del sjuksköterskor från förr och vi kramades "glad sommar" och allt det där.
Senare på eftermiddagen fick jag mina provsvar; allt ser bra ut.....utom att blodvärdet var lite lågt. 115 istället för ungefär 126 som det borde vara. Detta kan bero på järnbrist eller någonting som har att göra med B12 eller folsyran.
-SUCK! Alltid något med min kropp som strular. Är trött på det här nu! Jag känner mej som en rostig bil som behövs småfixas med hela tiden.
Ska kollas upp om 3 veckor igen för att se vad det kan vara, eller om det bara var tillfälligt.

Hur som helst, imorgon ska jag och mamma ÄNTLIGEN åka till Loka brunn för att vara på spa i 3 långa dagar!!!
Det är det där stipendiet från Curo som jag sökte och fick för ett tag sedan. Boende, fullproppat schema med olika behandlingar, fri träning i gymet och poolhuset, frukost, lunch och middag alla dagar. Allt är betalt och klart.
Gå in och titta på www.lokabrunn.se och se hur mysigt det ser ut att få vara där mitt ute i skogen vid sjön!

29 maj 2010

Jag fick min sand mellan tårna.
Jag fick min paraplydrink.
Jag fick min fina resa.

Fattar ni?
JAG KLARADE DET!

20 maj 2010

Aaaah. Ny sprutperiod inleddes igår.
Feberfrossa deluxe hela natten.
Måste hålla ut! Efter dessa tre veckor är det fortsättningsvis hela sex veckors viloperioder.
Vill egentligen inte klaga, en dag som denna.
Tidigt i arla ottan imorgon åker vi (jag, Ale, mamma, pappa, Carl, Madelene och Lilly Lillskrutt) till Mallorca!!!
Äntligen!
På julafton, fyra dagar efter att jag kom hem från sjukhuset sista gången, fick jag veta att vi skulle åka dit tillsammans. Då kändes det nästan overkligt att JAG skulle kunna åka iväg på nåt sånt, men nu är jag ju där! Känns lite symboliskt, förhoppningsvis ett bra avslut på en jobbig period.
Jag ska bara sitta under ett parasoll med tårna i sanden, kanske läsa en bok, lyssna på havet (eller Lillys pladder), ha en paraplydrink i handen och njuta av en veckas semester med familjen Ohlsson!


"Vi kysste all skit vi gått igenom här adjö..."
-Håkan Hellström

8 maj 2010

Idag är det lördag. Det innebär lördagsrutiner med Ring så spelar vi och Melodikrysset. Promenad med lille Igor och jag plockade vitsippor på vägen hem. Allmän helgkänsla. Lördag förmiddag är det bästa som finns!
Ikväll blir det kalas hos brorsan som fyllde år igår. Hurra för honom!
Då får vi sätta partyhatt på Igor och dra till Hisingen.
Innan dess ska vi ut och gå med Ninnie kring Delsjön. (Bäst av allt är nog fikastugan med alla grisar och kaniner som avslutning.)
Jag och Ninnie provade förresten chakrayoga igår. Mycket spännande! Lite halvflummigt, men intressant. Fortsättning sker till hösten.

-Fan, va jag gillar livet!!!

5 maj 2010

Igår kväll var jag och mamma på tredje långgatan för att fira att Frida Darell (från "Himlen kan vänta") har släppt sin första bok!
Det var en jättefin kväll med mycket folk, bubbel, visning av hennes egengjorda dokumentär, högläsning ur boken och lite mingel efteråt. Jag såg filmen under veckan på Brännö också, och liksom då så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna! Frida beskriver verkligen så himla fint, men samtidigt skrämmande likt, det jag en gång också kände under behandlingsperioden. Apatin och ångesten, men samtidigt viljan om ett friskt liv och envisheten om att aldrig tappa tron på framtiden.
Jag har börjat läsa boken idag och den verkar minst lika bra. Frida verkar vara en sån jäkla skön person! Hon är en sån människa som bara sprider massa positiv energi.
Köp Fridas bok "Guldvingar" här!

Var på sjukhuset tidigare idag. Alla värden är helt normala. JUHUUU!!! Lyckokänslor varje gång man får ett sånt besked!
Ska delta i forskningen ytterligare genom att gå till sjukhuset och ta blodprover en gång i veckan i 6 veckors tid framöver. Man tar då 8 relativt stora provrör samt ytterligare 4-5 små. Stickmomentet är inte längre en fara för min del. Man kan väl säga att jag har botat mej själv genom alla sprutorna...

4 maj 2010

Jag har verkligen studerat människor den senaste tiden, studerat deras beteenden, och jag måste säga att jag har kommit fram till en himla massa roliga saker.
Ett exempel på det är hur man är när vi träffas.
Det finns två helt olika typer, som är varandras motsatser. Och så finns det dom som är som dom alltid har varit, och dom reflekterar man inte lika starkt över.
För att försöka förklara den ena gruppen av människor, så är det dom som varje gång man ses undrar hur hälsan är, gärna frågar när jag var på sjukhuset senast, undrar om jag är i någon sprutbehandling just nu och vill helst veta ALLT.
Och så finns det den andra typen av människor, som jag inte tror vågar fråga mej hur jag mår. Man kan prata om väder, vind och allt möjligt konstigt, men så fort minsta antydning till sjukdom kommer på tal så blir stämningen minst sagt konstig.

Jag vill inte påstå att det ena eller andra beteendet är rätt eller fel! För det finns både för-och nackdelar med båda typer av grupper.
Men jag tycker att det är väldigt intressant och nästan lite komiskt att se hur ni beter er.

4 maj 2010

En helg i Älvdalen.

28 april 2010

Okej. Nu har jag, för första gången på evigheter, nyrakade ben!
TRE rakhyvlar gick åt!!! Då förstår ni att benen var ludna tidigare, eller snarare lurviga. Man kunde nog nästan ha kammat en bena.
Att få raka benen är för mej ett sundhetstecken numera.
Detta var väl värt att fira med ett inlägg, tycker jag.

26 april 2010

Lite bilder från kalasandet...