Kära ni, jag har inte varit jättebra på att uppdatera på sistone. Jag tror att ni förstår mej när jag säger att jag har haft en del annat att fokusera på. Nu när mina blodvärden har vänt uppåt igen så slipper jag de vidriga biverkningarna såsom bl.a. rejält ont i svalget, torra slemhinnor i tarmarna och jobbiga flåsor i munnen. Däremot kvarstår den taskiga aptiten... Det är skitjobbigt att tvinga sej själv till att äta eller dricka när man inte har lust. Om jag lyckas dricka normalt och äta små portioner så innebär det också att jag kan få åka hem när dom neutrofila cellerna når över 0,5. Läkaren gissar på tisdag eller onsdag!!! Som jag har längtat! Då får jag äntligen träffa min lille Grynkorv igen!!!
Tack för mej & god natt!
söndag
onsdag
22 februari 2012
Hör upp!
Mina blodvärden är på väg uppåt igen. Det innebär alltså att donatorcellerna trivs bra i min benmärg. Det är STORT!!! Fattar ni?!
Mina blodvärden är på väg uppåt igen. Det innebär alltså att donatorcellerna trivs bra i min benmärg. Det är STORT!!! Fattar ni?!
söndag
19 februari 2012
Idag är det dag +10, räknat från transplantationen. Det har ändå gått förvånandsvärt snabbt ändå, vilket jag är jäkligt tacksam för nu när jag har börjat få vansinnigt ont i strupen och hela vägen genom magen. Slemhinnorna är helt uttorkade av dunder-cellgiftsbehandlingen. Dessutom är hela munnen full av flåsor så att jag inte kan äta. Då är morfinet min bästa vän och gör mitt liv lite mer drägligt.
fredag
17 februari 2012
Idag är det vi, Iréne och Per Anders, Kristins föräldrar som skriver ett inlägg på hennes blogg.
Det är inte så illa att hon inte orkar skriva själv idag, utan hon mår efter omständigheterna ganska bra och det är vi så oerhört tacksamma för...
Varje morgon vi kommer in till sal 12 så är det med hjärtat i halsgropen för vi undrar hur dagsformen är, hur humöret är efter en veckas isolering o.s.v.
Ni som känner Kristin vet ju att hon har en underbar humor och med den blir vardagen lite lättare här för oss alla.
Tack alla snälla ni som skriver kommentarer och uppmuntrar henne! Det uppskattar hon väldigt mycket.
Idag fyller Kristins älskling Igor 2 år och det är sorgligt att de inte får fira den dagen tillsammans, men om ett par veckor får de ta igen det och äta tårta ihop.
Nu ska vi gå och äta lunch, det är ett välkommet avbrott på dagen. Vi har ju den förmånen att få lämna rummet ibland.
Hjärtliga hälsningar till er alla ifrån två stolta föräldrar!
/Iréne & Per Anders
Det är inte så illa att hon inte orkar skriva själv idag, utan hon mår efter omständigheterna ganska bra och det är vi så oerhört tacksamma för...
Varje morgon vi kommer in till sal 12 så är det med hjärtat i halsgropen för vi undrar hur dagsformen är, hur humöret är efter en veckas isolering o.s.v.
Ni som känner Kristin vet ju att hon har en underbar humor och med den blir vardagen lite lättare här för oss alla.
Tack alla snälla ni som skriver kommentarer och uppmuntrar henne! Det uppskattar hon väldigt mycket.
Idag fyller Kristins älskling Igor 2 år och det är sorgligt att de inte får fira den dagen tillsammans, men om ett par veckor får de ta igen det och äta tårta ihop.
Nu ska vi gå och äta lunch, det är ett välkommet avbrott på dagen. Vi har ju den förmånen att få lämna rummet ibland.
Hjärtliga hälsningar till er alla ifrån två stolta föräldrar!
/Iréne & Per Anders
tisdag
14 februari 2012
Hej!
Jag kom på att det kanske inte är så psykologiskt rätt och riktigt att vara knäpptyst så här direkt efter transplantationen. Ni kanske börjar tro att jag trillat av pinn´. Men icke! Livet i rum 12 är inte så särskilt spännande bara. Jag väntar mest på att tiden ska gå så att jag kan få komma ut i riktiga livet igen. Pussa på Igor och äta isbergssallad i mängder.
Nu ska ju mina värden ligga väldigt lågt ett tag igen, med tanke på den starka behandling av cellgifter jag fick innan transplantationen, så risken för infektioner och uttorkade slemhinnor är stor. Hittills har jag lyckats få problem med magen. Helt plötsligt kan det komma upp en spya -bara så där. Aptiten ligger lågt.
På återhörande och med hopp om en hjärtlig dag!
Dagens gåva från mamma och pappa. Så rart!
Jag kom på att det kanske inte är så psykologiskt rätt och riktigt att vara knäpptyst så här direkt efter transplantationen. Ni kanske börjar tro att jag trillat av pinn´. Men icke! Livet i rum 12 är inte så särskilt spännande bara. Jag väntar mest på att tiden ska gå så att jag kan få komma ut i riktiga livet igen. Pussa på Igor och äta isbergssallad i mängder.
Nu ska ju mina värden ligga väldigt lågt ett tag igen, med tanke på den starka behandling av cellgifter jag fick innan transplantationen, så risken för infektioner och uttorkade slemhinnor är stor. Hittills har jag lyckats få problem med magen. Helt plötsligt kan det komma upp en spya -bara så där. Aptiten ligger lågt.
På återhörande och med hopp om en hjärtlig dag!
Dagens gåva från mamma och pappa. Så rart!
torsdag
9 februari 2012
Transplanterad! Allt gick under förutsättningarna bra. Byter nu radikalt över till den tyska stilen med att bergsjoddla, armbåga mej fram i köer, bära batikbrallor, börja varje mening med "Ompa-Bompa" varje dag i oktober, köra ännu snabbare på motorvägarna, se till att största delen av kosten innehåller Prezel, Bratwurst och en jävla massa Käse, stundtals kan jag även komma att framstå som både burdus och framfusig... Så skönt att ha den tyska ådran att skylla på då!
onsdag
8 februari 2012
Imorgon är stora transplantationsdagen.
Stamcellerna har just flugits in ifrån München och anlänt hit till sjukhuset.
Puh! En sak mindre att vara orolig över.
Ursäkta dåligt bloggande på sistone och kommer säkert att bli så ytterligare ett tag framöver eftersom det tär på all kraft och ork man har att gå igenom alla behandlingar... Om jag orkar så skriver jag en rad så klart.
Stamcellerna har just flugits in ifrån München och anlänt hit till sjukhuset.
Puh! En sak mindre att vara orolig över.
Ursäkta dåligt bloggande på sistone och kommer säkert att bli så ytterligare ett tag framöver eftersom det tär på all kraft och ork man har att gå igenom alla behandlingar... Om jag orkar så skriver jag en rad så klart.
torsdag
2 februari 2012
Nu är man installerad på avdelning 141 igen. Har försökt göra det, om möjligt, lite hemtrevligare med mina grejer i kontrast till allt det här vita och trååååkiga. Det orkar ju ingen stirra på! -Mjölk...
Till och med lite ljusslingor har fått pryda väggar och gardinstänger här inne.
Dagarna går på ganska snabbt ändå. Trots att jag äter 42 cellgiftstabletter fyra gånger om dagen och en himla massa andra mediciner därtill så orkar jag gå ut och gå 2 timmar varje dag. Det är den bästa stunden på hela dagen!
Här är jag och mamma på promenad förbi Mölndal.
Kolla WWW.MARINILSSON.SE om ni vill träffa Igor en stund.
Till och med lite ljusslingor har fått pryda väggar och gardinstänger här inne.
Dagarna går på ganska snabbt ändå. Trots att jag äter 42 cellgiftstabletter fyra gånger om dagen och en himla massa andra mediciner därtill så orkar jag gå ut och gå 2 timmar varje dag. Det är den bästa stunden på hela dagen!
Här är jag och mamma på promenad förbi Mölndal.
Kolla WWW.MARINILSSON.SE om ni vill träffa Igor en stund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
