Livet är fyllt av motgångar...
Har nyss varit på Sahlgrenska, eftersom jag idag först delvis tappade synen och därefter talförmågan igen. Min stora skräck och jag fick så klart fick panik! Samma sak inträffade ju precis innan jag fick diagnosen förra sommaren och då fick jag åka ambulans...
Alla prover visade sej vara bra, inga tecken på leukemi. Magnetröntgen på hjärnan inom 5 dagar istället. Kan eventuellt vara tecken på en annorlunda migrän. Jag hoppas på det bästa, men så klart drar tankarna iväg. Det händer väldigt mycket just nu...
Dessutom febrig av sprutorna, ensam, hemlös och med alla tillhörigheter samlade i hundra papperspåsar.
Hur mycket ska man orka.......?
Tacksam för fina föräldrar och helt underbar läkare! <3
Nu är jag riktigt trött, har ont i huvudet och behöver ta det lugnt.
Jag tror att det finns en hund som kommer bli väldigt glad över att jag snart kommer "hem" igen. Det är ömsesidigt!
måndag
torsdag
25 november 2010
Många vet säkert redan, men för er som inte vet;
jag och min Alessandro är inte tillsammans längre.
Förlovningen bruten. Bröllopet inställt. Italienaren ska flytta tillbaks till sitt hemland.
Jag har flyttat alla mina saker till mina föräldrar och letar nu bostad i Göteborg...
Tänker inte kommentera mer än så. Ni förstår säkert ändå.
jag och min Alessandro är inte tillsammans längre.
Förlovningen bruten. Bröllopet inställt. Italienaren ska flytta tillbaks till sitt hemland.
Jag har flyttat alla mina saker till mina föräldrar och letar nu bostad i Göteborg...
Tänker inte kommentera mer än så. Ni förstår säkert ändå.
måndag
22 november 2010
Förra veckan GLÖMDE jag att gå till sjukhuset för att ta prover!
Kanske ett bra tecken på att jag börjar kunna släppa på kontrollbehovet.
Här är dagens värden i alla fall;
Hb: 131 (som sagt; jag har knaprat B12 igen)
Vita: 3,9
Tpk: 180
Alltså mår jag bra tydligen...
Kanske ett bra tecken på att jag börjar kunna släppa på kontrollbehovet.
Här är dagens värden i alla fall;
Hb: 131 (som sagt; jag har knaprat B12 igen)
Vita: 3,9
Tpk: 180
Alltså mår jag bra tydligen...
15 november 2010
Hör upp gott folk!
Jag ger mej in i arbetslivet igen fr.o.m. 16:e december!!!
16-17 dec, 21-22 dec och 29-30 dec. Efter nyår blir det varje onsdag och torsdag. 25%alltså (med utantag för dom 3 veckorna då jag tar mina sprutor då jag inte kommer att kunna jobba alls.) Det blir då mest eftermiddagar (ca kl 14-18) jag kommer att finnas på fina Fritzi´s Hair Parlour igen.
Det ska bli fantastiskt roligt!
Jag har saknat Rebecka också.
Jag var på ett möte med en tant försäkringskassan och en annan tant från arbetsförmedlingen tidigare idag. Jag ska fortfarande få samma ersättning från staten, men att det kommer att kallas för "rehabiliteringspenning" istället för "sjukpenning". Jag kan till och med få bidrag för spårvagnskort till och från jobbet varje månad. Ibland är det verkligen härligt att se att Sverige fungerar så bra.
Dags att vässa saxen!
Jag ger mej in i arbetslivet igen fr.o.m. 16:e december!!!
16-17 dec, 21-22 dec och 29-30 dec. Efter nyår blir det varje onsdag och torsdag. 25%alltså (med utantag för dom 3 veckorna då jag tar mina sprutor då jag inte kommer att kunna jobba alls.) Det blir då mest eftermiddagar (ca kl 14-18) jag kommer att finnas på fina Fritzi´s Hair Parlour igen.
Det ska bli fantastiskt roligt!
Jag har saknat Rebecka också.
Jag var på ett möte med en tant försäkringskassan och en annan tant från arbetsförmedlingen tidigare idag. Jag ska fortfarande få samma ersättning från staten, men att det kommer att kallas för "rehabiliteringspenning" istället för "sjukpenning". Jag kan till och med få bidrag för spårvagnskort till och från jobbet varje månad. Ibland är det verkligen härligt att se att Sverige fungerar så bra.
Dags att vässa saxen!
fredag
12 november 2010
Så har det hänt igen.
Folk frågar mej om det har hänt mej något eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ungefär 2 veckor. Jag ber om ursäkt!
Som jag har skrivit förut så ska ni ta detta som ett positivt tecken. Jag har antagligen bara haft fullt upp med massa annat och inte hunnit eller velat skriva om saker som handlar om sjukdom.
Italien var bra. Alltid kul att komma dit och hälsa på och festen var lyckad.
Om ca 1,5 vecka drar nästa cykel med sprutorna igång. Varför går alltid dom här 6 veckorna av vila så fasligt fort?!?
Men det ska bli skönt att slippa dom över jul i alla fall. Sista sprutan blir den 14:e december.
Snart är det ett år sedan min sista cellgiftsbehandling avslutades. Jag minns att jag fick den i slutet av november.
Sedan sjönk blodvärdena riktigt lågt, jag blev utan immunförsvar och som ett brev på posten fick jag en infektion i kroppen. Jag fick ligga inne på sjukhuset med intravenös antibiotika. Jag HATADE varje sekund jag tvingades vara där. I flera dagar låg jag huttrandes av feber och med värmedynan på magen och tittade jag på avdelningens nyinköpta adventsljusstake som sken i fönstret.
Jag kunde inte vara hemma på Apans födelsedag.
22 december fick jag äntligen åka hem och kunde fira jul med hela tjocka släkten!
Fy fan vilket helvetesår 2009 var...
När man tänker tillbaks på det känns det så himla konstigt att livet ändå rullar på som vanligt igen. TÄNK, jag fick en andra chans! JAG!!! :)
Puh.
Samtidigt är jag så himla rädd för att ropa hej innan man är över bron. Men ikväll tänker jag skit i det och bara vara så himla lycklig över att jag får traska omkring i ösregnet med en blöt vovve!
Folk frågar mej om det har hänt mej något eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ungefär 2 veckor. Jag ber om ursäkt!
Som jag har skrivit förut så ska ni ta detta som ett positivt tecken. Jag har antagligen bara haft fullt upp med massa annat och inte hunnit eller velat skriva om saker som handlar om sjukdom.
Italien var bra. Alltid kul att komma dit och hälsa på och festen var lyckad.
Om ca 1,5 vecka drar nästa cykel med sprutorna igång. Varför går alltid dom här 6 veckorna av vila så fasligt fort?!?
Men det ska bli skönt att slippa dom över jul i alla fall. Sista sprutan blir den 14:e december.
Snart är det ett år sedan min sista cellgiftsbehandling avslutades. Jag minns att jag fick den i slutet av november.
Sedan sjönk blodvärdena riktigt lågt, jag blev utan immunförsvar och som ett brev på posten fick jag en infektion i kroppen. Jag fick ligga inne på sjukhuset med intravenös antibiotika. Jag HATADE varje sekund jag tvingades vara där. I flera dagar låg jag huttrandes av feber och med värmedynan på magen och tittade jag på avdelningens nyinköpta adventsljusstake som sken i fönstret.
Jag kunde inte vara hemma på Apans födelsedag.
22 december fick jag äntligen åka hem och kunde fira jul med hela tjocka släkten!
Fy fan vilket helvetesår 2009 var...
När man tänker tillbaks på det känns det så himla konstigt att livet ändå rullar på som vanligt igen. TÄNK, jag fick en andra chans! JAG!!! :)
Puh.
Samtidigt är jag så himla rädd för att ropa hej innan man är över bron. Men ikväll tänker jag skit i det och bara vara så himla lycklig över att jag får traska omkring i ösregnet med en blöt vovve!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
