söndag
19 februari 2012
Idag är det dag +10, räknat från transplantationen. Det har ändå gått förvånandsvärt snabbt ändå, vilket jag är jäkligt tacksam för nu när jag har börjat få vansinnigt ont i strupen och hela vägen genom magen. Slemhinnorna är helt uttorkade av dunder-cellgiftsbehandlingen. Dessutom är hela munnen full av flåsor så att jag inte kan äta. Då är morfinet min bästa vän och gör mitt liv lite mer drägligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Uschabuscha, jag kommer inte på nåt mirakelmedel alls... Skulle kanske vara nån typ av smörjande vätska-grejs, som du mot all förmodan skulle vara sugen på. Nä, förlåt, det här hjälper ju inte alls... Piggelin? Jello? Buljong? Chickensoup (det funkar ju mot allt i amerikanska filmer)? Nej men nu får jag sluta! Jag tänker i alla fall mycket på dig, stor kram! moa
SvaraRaderaKristin, jag undrar om du vet hur vansinnigt stark du är! Jag är så otroligt imponerad av dig!
SvaraRaderaTack för att du delar med dig av ditt liv på detta sätt, och jag är helt övertygad om att du kommer att övervinna detta monster, för du ger det en ordentlig fajt och du kommer inte att låta dig övermannas utav det.
Du finns i mina tankar...
Lev väl.
Då min vän, är snart det jävligaste gjort. Blåsorna i svalget och strupen är gräsliga. Kall grädde med krossad Alvedon; det tyckte Oskar var ganska bra, även om krossad is var det som hjälpte honom bäst. Oskar hade höga doser morfinplåster, men fick ändå emellanåt sprutor. För övrigt har Zlatan och jag varit på Blå Stjärnan i dag; slitit upp en klo och blivit opererad. Bandage, koppelpromenader och lite lätt drogad (även han).
SvaraRaderaVi är med Dig /Fam Wulf
Hej där!
SvaraRaderaDu är en kämpe, håll ut, det kommer att bli bättre. Då tar du igen allt det du går miste om just nu. Eftersom du kommer att bli minst 100 år som har du tiden framför dig.
Kramar Inga-Lill
Kämpa på Kristin, jag har min stamcellstransplantation med celler från placentan i tisdag och sedan den ovissa väntan framför mig. Jag är ju -2 dagar, så jag får följa med dig och se vad jag eventuellt har att vänta.
SvaraRaderaHälsningar från ett snöigt Finland
Anders
Är det någon som är kämparnas drottning, så är det Du. Fick reda på Din blogg för ett tag sedan och sedan dess följt den. Såg Dig också i matlagningsprogrammet i TV, Är så gripen av Din härliga humor och humör. Fortsätt kämpa på, du finns i våra tankar.
SvaraRaderaGun-Britt med familj
Nu går du igenom kämpiga dagar, minns hur det var med slemhinnorna, usch ja.. Magen brakar ju ihop lite tillfälligt sådär, men när cellerna kommer igång igen så brukar det ganska snabbt kännas bättre. Tänker på dig och kollar in här varje dag för att se hur det går. Kram /Jasmine
SvaraRaderaMin hjälte! <3
SvaraRaderaUsch. Lider med dig. Mycket får stå ut med mer. Men snart vänder det o det blir stegvis bättre. Heja dig. Kramar
SvaraRaderaHeja kämpen <3
SvaraRaderaVarje dag är en dag närmare mot de dagar då du kommer att må bättre... Men jag vet hur förbannat ont det där gjorde. Jag fick någon behandling mot det. Va sjutton hette det... Några celler var det. Det blev bättre på bara en dag, men så hade läkaren redan beställt en påse till och tyckte att du får dem med, annars vore det ju som att kasta bort en resa till Kanarieöarna!! Det är ändå härligt att man kan minnas det fina stunderna från sjukhustiden.
SvaraRaderaKämpa på tjejen, du är en kämpe!!!
Kram Anna