Det går från klarhet till klarhet mellan varje inlägg känns det som.
Nu har jag pratat med en hematolog från Sahlgrenska som säger att dom hittat ett CMV-virus vid provtagningarna igår och att det är därför jag har feber just nu.
(Googla "CMV virus" och läs om detta högst vanliga virus som de flesta människor haft någon gång.)
Eftersom jag nu är transplanterad är jag extra utsatt och känslig, därav tvungen att äta ytterligare en medicin som bromsar viruset.
-Och eftersom Varas apotek oftast bara kan erbjuda Alvedon så fick snälla pappa slänga sej iväg till Trollhättan för att hämta pillerburken.
fredag
16 mars 2012
Kämpar mej genom dagarna genom att försöka att inte sova hela tiden.
Var på återbesök på sjukhuset igår. Allt såg då bra ut och "kaninsjukan" verkade ha klingat av. Man halverade dosen av kortison och i natt fick jag feber (38,3) igen. Fan! Idag är det soffan och värdelös tv som gäller igen... Så trött!
Var på återbesök på sjukhuset igår. Allt såg då bra ut och "kaninsjukan" verkade ha klingat av. Man halverade dosen av kortison och i natt fick jag feber (38,3) igen. Fan! Idag är det soffan och värdelös tv som gäller igen... Så trött!
9 mars 2012
Hurra för mitt nya alias Gretchen som idag fyller 1 månad!
Dessutom inlagd på avd 141, Sahlgrenska igen. Som jag skrivit om tidigare har jag haft vansinnigt ont i käken, armarna, händerna, klåda över hela kroppen och feber.
Läkarna spekulerade ett tag imorse, men kom till slut fram till att jag har "serum sickness", alltså en allergisk reaktion på de antikroppar från kaniner som jag fick innan transplantationen. Det tar oftast ett par veckor innan det uppstår. Symptomen stämmer in exakt, men det är tydligen väldigt ovanligt ändå.
Nu behandlas jag med dropp och kortison för att dämpa reaktionen och jag märker redan klar förbättring.
Fy fan, redan uttråkad dessutom!!! Hoppas på att få åka hem imorgon......eller kanske rentav permission redan ikväll?!?
Dessutom inlagd på avd 141, Sahlgrenska igen. Som jag skrivit om tidigare har jag haft vansinnigt ont i käken, armarna, händerna, klåda över hela kroppen och feber.
Läkarna spekulerade ett tag imorse, men kom till slut fram till att jag har "serum sickness", alltså en allergisk reaktion på de antikroppar från kaniner som jag fick innan transplantationen. Det tar oftast ett par veckor innan det uppstår. Symptomen stämmer in exakt, men det är tydligen väldigt ovanligt ändå.
Nu behandlas jag med dropp och kortison för att dämpa reaktionen och jag märker redan klar förbättring.
Fy fan, redan uttråkad dessutom!!! Hoppas på att få åka hem imorgon......eller kanske rentav permission redan ikväll?!?
onsdag
7 mars 2012
Ny dag, nya åkommor!
Vaknade med värk i käkarna, armarna, halsen och ljumskarna. Febern från igår fanns också kvar.
Ringde Krista och troligtvis har jag åkt på nåt virus. Kul... Dagen spenderas nerbäddad.
Vaknade med värk i käkarna, armarna, halsen och ljumskarna. Febern från igår fanns också kvar.
Ringde Krista och troligtvis har jag åkt på nåt virus. Kul... Dagen spenderas nerbäddad.
måndag
5 mars 2012
Är det inte det ena så är det tamejfan det andra (...som flickan sa när hon blödde näsblod)!!!
Fick komma in till benmärgsmottagningen idag och få dropp för att jag inte fått i mej någonting på två dagar. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde äta min efterlängtade isbergssallad!
Så åkte jag och pappa vidare till min lägenhet eftersom jag ska på återbesök redan imorgon. Vad händer då?! Jo, jag gick och la mej för att vila en stund och när jag vaknade hade jag feber.
Pratade med dr Brune (hjärnan bakom transplantationen) som sa att det inte verkade brådskande utan att vi kunde avvakta lite och se vart det lider...
Mår man illa är det världens jobbigaste, sen får man feber, då tycker man att det är värst. Det är inte lätt...
Men som min dr Krista Vaht sa idag; "jag kan inte tro att allt är som tidigare på en gång". Det lär hon få upprepa fler gånger för jag kör ju på som om inget hade hänt...
Over & out för idag!
Fick komma in till benmärgsmottagningen idag och få dropp för att jag inte fått i mej någonting på två dagar. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde äta min efterlängtade isbergssallad!
Så åkte jag och pappa vidare till min lägenhet eftersom jag ska på återbesök redan imorgon. Vad händer då?! Jo, jag gick och la mej för att vila en stund och när jag vaknade hade jag feber.
Pratade med dr Brune (hjärnan bakom transplantationen) som sa att det inte verkade brådskande utan att vi kunde avvakta lite och se vart det lider...
Mår man illa är det världens jobbigaste, sen får man feber, då tycker man att det är värst. Det är inte lätt...
Men som min dr Krista Vaht sa idag; "jag kan inte tro att allt är som tidigare på en gång". Det lär hon få upprepa fler gånger för jag kör ju på som om inget hade hänt...
Over & out för idag!
söndag
4 mars 2012
Buhuhuuu! Jag har åkt på en rysligt fasligt vidrig bieffekt av transplantationen; jag kräks så fort jag rör på mej. Så, det betyder att jag legat ner sedan igår kväll. Mat är inte att tänka på och mediciner är bara nere i magen och vänder. Fyyyy fan!
Nu är väl ännu en period som bara innebär att stå ut antar jag, för det här är inget liv, men det kommer att bli bättre.
Konstigt vad snabbt man vänjer sej vid att må på ett visst sätt ändå...
Nu är väl ännu en period som bara innebär att stå ut antar jag, för det här är inget liv, men det kommer att bli bättre.
Konstigt vad snabbt man vänjer sej vid att må på ett visst sätt ändå...
torsdag
1 mars 2012
Ett kort inlägg, men jag vill "bara" berätta att jag har blivit släppt från sjukhuset och befinner mej i Tråvad nu!
Jag vågar inte lita på mej själv riktigt än, så jag är tacksam att bli omhändertagen här istället.
Ska på återbesök redan imorgon. Rutinkontroller numera två gånger i veckan.
Fortfarande fruktansvärt trött! Att gå längs grusvägen idag var en pärs.
Ingen aptit. Får fortfarande inte äta vad jag vill heller. Min dagliga kost innehåller tjugo stora tabletter, så mätt blir man ju ändå...
Känner mej fulast i världen utan hår och ögonfransar. De 8 kg jag har blivit av med verkar mest bara ha varit muskler. Jag är klen.
(Obs! Ta inte detta som att jag fiskar efter beröm! Jag skriver som jag känner mej bara.)
Jag vågar inte lita på mej själv riktigt än, så jag är tacksam att bli omhändertagen här istället.
Ska på återbesök redan imorgon. Rutinkontroller numera två gånger i veckan.
Fortfarande fruktansvärt trött! Att gå längs grusvägen idag var en pärs.
Ingen aptit. Får fortfarande inte äta vad jag vill heller. Min dagliga kost innehåller tjugo stora tabletter, så mätt blir man ju ändå...
Känner mej fulast i världen utan hår och ögonfransar. De 8 kg jag har blivit av med verkar mest bara ha varit muskler. Jag är klen.
(Obs! Ta inte detta som att jag fiskar efter beröm! Jag skriver som jag känner mej bara.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)