Jaha.
Feber igen. Sextielfte gången den här sprutomgången.
På ett sätt vill jag inte gnälla, för jag är faktiskt lyckligt lottad som får delta i den här studien och att det faktiskt finns läkemedel som förhoppningsvis fungerar bra.
Å andra sidan vill jag bara gnälla sönder hela det här inlägget med hur jävla jobbigt det är att bli så orkeslös och lam vissa dagar!!!
Hela den här veckan har jag saknat energi och fått febertoppar till och från. Hade jag inte tagit sprutorna hade jag väl nästan trott att jag hade fått återfall, men nu känner jag igen symptomen från förra omgången.
"Jaja, det är bara lite sprutor hon tar. Det klarar hon."
JA! DET GÖR JAG BANNEMEJ OCH TRO INGET ANNAT!!! Men det är inte så jäkla lätt. Varje gång jag injekterar svider det som fan i insticket och jag blir alldeldes rödflammig över hela kroppen med dunkande huvudvärk, får en kraftig metallsmak i munnen och ibland förekommer även andningssvårigheter. Låren blir alldeles buckliga av alla stick. Jag kan vara den första kvinnan med celluliter på framsidan av låren(!).
Plus det här med febern som kommer efter några timmar.
Inte en chans att jag ska kunna börja arbeta än, om det ska hålla på så här.
På tisdag kväll tar jag sista sprutan, då har det redan gått 3 veckor igen. Det är väl bara att härda ut och njuta av att vara sprutfri sedan. Ett sprutfritt Italien över påsk dessutom!
Men jag hoppas verkligen att dom här feberattackerna försvinner efter några omgångar.
(På söndag ska vi åka och hälsa på lille Igor förresten. Spännande att äntligen få träffa våran blivande familjemedlem!)
.JPG)
.JPG)
