31 december 2011

Det här får bli min årskrönika.

Man kan väl konstatera att året 2011 började och slutade i katastrof.
Vid förra nyåret hade jag ingenstans att bo, kroppen la av, jag fick synrubbningar, bröt armen och inget var särskilt bra eller roligt.
Månaderna gick, våren och sommaren kom. Livet vände och jag fick en jävligt bra tid. Jag började jobba allt mer och gjorde även en del arbete åt SVT drama. Att koppla ihop cancer med min kropp var något som blev otänkbart. Äntligen kände jag mej som "gamla" Kristin igen!
Hösten kom och den känslan höll i sej. Jag träffade mycket vänner, var ute nästan varje helg, gjorde roliga saker när jag hade lust för det, tränade 90 minuter varje dag och tog långa promenader med Igor. Jag kände mej stark.

Minns ni att jag, dagen innan jag började känna mej dålig igen, skrev att jag inte ens tänkt tanken på vad som skulle hända med mej om jag skulle bli sjuk igen. Det känns läskigt! Eller var det så att jag kroppen redan där kände på sej något?! Skit samma. Sjuk blev jag ju i alla fall.
-HELVETES JÄVLA SKIT!!! Detta ingick inte i mina planer; att spendera den förmodligen bästa tiden i livet mellan 25-30 med att kämpa för att överleva cancer. RÖV!

Men 2012, det är då det vänder! 2012 ska göra mej frisk!
Det är först nu inför transplantationen som det går upp för mej att jag fortfarande har en framtid. Jag ska bli bra igen. Jag ska inte dö.
Vid min förra cellgiftsbehandling var jag nära att ge upp. Det var så jävla jobbigt! Så går det några veckor och man nästan glömmer det som varit hemskt.
På måndag är det dags igen.
Vid de jobbiga stunderna får man tänka på att ta det en dag i taget, om det känns ännu värre får man tänka i timmar eller t.o.m. minut för minut. Det går aldrig att förklara för någon hur det känns. Inte ens om man är närvarande. Det är ett ständigt illamående, och inte som vid kräksjuka då det faktiskt känns skönt en liten stund efter att man fått upp något. Nej, vid cellgifter eskalerar känslan av illamående efter varje gång... Samtidigt kryper det i hela kroppen, man vill inte sitta, ligga eller stå. Det känns som om man proppas full med gifter tills dess att det är på vippen att kroppen lägger av.
Men tänk, om jag då mår så dåligt..........hur illa måste inte leukemicellerna då må?!? HA HA! Det kan ni ha era små jävla äckliga as!

2012 blir ett cancerutrotningens år, ett tillfrisknande år, mitt år!
Jag vet hur fint livet kan vara och det är dit jag ska tillbaks igen.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

28 december 2011

Nähänä. Det blir inga cellgifter idag. Jääääää!

Mina blodvärden hade inte riktigt gått upp ännu och procentsatsen av leukemiceller har gått från ca 70% ner till 9% (Allt under 5% räknas som remission.)

Därför tyckte läkarna att man kunde vänta ytterligare ett par dagar, dvs tills på måndag. Då slipper jag alltså må kass på självaste nyårsafton. Skönt!

Ryktet går även att dom har hittat en donator till mej. Transplantationen kommer att ske om 4-5 veckor. Läskigt, men bra på samma gång. Det finns ju inget annat alternativ för min del. Ska få mer information om det inom kort.

Då så, då vet ni att jag INTE kommer att kräkas in det nya året...!

27 december 2011

Tänka sej, jag fick komma hem till Tråvad över jul. Det var precis så lugnt som jag hade önskat ihop med brorsan, Madelene, Lilly, mamma, pappa och Igor.

Idag var jag åter på Sahlgrenska för att göra ett benmärgsprov. Jag minns ingenting utav det. Än en gång; Dormicum är bra skit!

Så släpptes nästa bomb: ny cellgiftsbehandling inleds redan imorgon kväll! Vilket innebär en nyårsafton i kräkningarnas tecken.

22 december 2011

Jag är hemma i Kaverös på permission!
Ska tillbaks till hematologen imorgon bitti för nya prover, sedan kan jag förhoppningsvis åka till Tråvad över helgen.
Har aldrig brytt mej mindre om julen än vad jag gör nu. Det skulle kunna vara vilken helg som helst, men jag slipper i alla fall det där äckliga rummet på infektionskliniken.

Tindra. Glittra. Stråla. Fröjda.
-Ta dej i röven!

15 december 2011

Fortfarande kvar på Östra. Magsmärtorna borta. Men feberjäveln vägrar ge sej och CVK'n har ballat ur så det sticks i armarna istället som nu börjar bli helblå... HATAR detta jävla liv! Nä, jag är inte munter, käck och stark. Men jag tillåter också mej själv att inte vara det! Hej.

9 december 2011

Nu har man hittat vad som är på tok med min mage; en typ av vinterkräksjuka som ger så här svåra buksmärtor! Och eftersom det är ett virus och jag just nu lever utan immunförsvar så kan det dra ut lite på tiden. Så helgen fortsätter att spenderas på infektionsisoleringen på Östra sjukhuset tillsammans med min räddning; morfinet!

9 december 2011

Kort uppdatering från sjukhussängen.

Igår startade jag dagen med att åka ambulans för att jag hade överförjävliga magsmärtor så jag inte kunde gå. Resterande torsdag spenderade jag åt diverse provtagningar, kontraströntgen, lungröntgen och härliga doser morfin. Efter ett tag kom även feber, så jag får nu intravenös antibiotika.

Man misstänkte tarminfektion alternativt sviter efter cellgifterna eller någon form av vinterkräksjuka. Därför flyttades jag till isoleringen på Östra sjukhuset, där jag ligger nu.

Magsmärtorna har nu lugnat sej och jag hoppas att det går åt rätt håll!