Jag hoppas att jag snabbt glömmer gårdagen och aldrig kommer att tänka på den igen!!!
Jag kom aldrig upp ur sängen. Borstade inte ens tänderna eller bytte kläder.
Direkt efter sista droppet fick jag åka hem, men jag orkade inte ens gå till bilen så det fick bli rullstol.
På hemvägen, i Alingsås, gick det inte längre... Jag hade fått så mycket dropp och var så uppsvälld att jag kräktes.
Väl framme i Tråvad gick jag och la mej runt kl 21 och vaknade imorse kl 10.
Jag är fortfarande riktigt riktigt trött, men ändå så himla glad att jag inte mår som jag gjorde igår! Idag ska jag nog till och med äta lunch...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära vän,du är så stark.Att du ens orkar skriva och dela med dig till oss alla som tänker på dig dagligen!Förstår att det är himmelriket att få komma hem till tråvad å bli ompysslad av mor och far!
SvaraRaderaStor kram på dig
Josefin Larsson
Stor kraaam till dig :-)
SvaraRaderaDu e såå stark...
Hej Kristin!!
SvaraRaderaSåg din sida hos en kompis som bloggar var tvungen att kollar för jag har en lillebror om har haft lekumi. Han går på sitt sista år på kontroller. Så allt jag kan önska dej, att du mår bra under behandlingarna och inte mår för dåligt i mellan..
Lina
Gumman, glöm bara inte bort att det är de dåliga dagarna som gör att vi märker de som är bra.
SvaraRadera@-->-->---
PoK
Madde I