20 december 2009

Anders slaskade ju, så nu jädrar får vi känna på hur det biter i kinderna!!!
Kallt, men fint och precis laaaaaagom mycket vitt på marken.
By the way, jag är i Tråvad nu. Har varit på permission sedan igår. Febern försvann innan jul, tack vare antibiotikan och att mina värden börjat stiga uppåt igen. Men jag har blivit så jäkla snuvig istället. Nej, det är ingen som har smittat mej och jag har inte varit utomhus särskilt mycket. Däremot har det varit så förbannat kallt uppe på avdelningen. En dag var det 16 grader. Alla går omkring och huttrar. Det är SJUKT att man blir sjuk på sjukhuset...
Eftersom min feber var så utdragen så trodde min fantastiska läkare Krista att det kan ha varit bakterier som hade fått fäste i min CVK (nålen som jag har haft inopererad vid nyckelbenet), så för säkerhets skull fick jag ta bort den i fredags. För någon som är ovetande om hur det är att ha en sådan, så kan jag berätta att det var en stor befrielse!!!!! Den har alltid hängt i vägen, man har alltid sett plåsterplasten i vilka kläder man än har haft på sej och känslan av att se sej själv i spegeln med två slangar hängandes har ju inte varit särskilt uppiggande. Imorse stod jag i duschen och kunde för första gången sen i somras duscha med vattenstrålen ovanifrån, sen tog jag på mej ett linne och jag såg helt normal ut igen. Jag erkänner att jag faktiskt fällde en tår för att jag var så glad!
Och håret på huvudet har börjat titta ut. Jag har en "lugg" på höger sida som kanske är 1,5 cm lång och om man känner på hela hjässan så finns det en massa grova strån. Ögonfransarna är täta men än så länge ganska korta och jag har fått några ögonbrynsstrån mittemellan ögonen (givetvis...) Jag är fortfarande varulvens motsats, men ändå. Varje litet steg är stort.

Ni vet att jag har två stora fobier. FOBIER, inte rädslor.
Nålar och tandläkare.
Jag har fått tampas med båda under hela hösten. Dragit tänder, gjort benmärgsundersökningar, tagit influensavaccin och stuckit in nålar här och där. Men det är lika bra att vänja sej. Efter nyår ska jag börja med en behandling som innebär att jag ska ta 2 sprutor/dag på mej själv(!) i magen i 18 månader framöver. Detta för att stimulera immunförsvaret, dom vita blodkropparna, för att OM jag skulle få ett återfall så har kroppen bättre chans att bryta ner dom elaka cellerna igen och vad jag har förstått så förhindrar det även till viss del att det blir ett återfall. Men jag är inte 100% insatt i det här ännu. Efter nyår ska det bli ett läkarmöte och jag kommer att få mer information. Den här behandlingen är frivillig, men jag känner att jag gör allt som går att göra, eftersom det inte blev någon transplantation för mej. Det får kanske bli som lite terapi för mej och min nålfobi också.

Nu ska jag åka tillbaka till Göteborg och stickas lite i armvecket istället. (En negativ sak med att ha tagit bort CVK'n dock.) Måste ta prover för att se att infektionen nu helt är borta, så att jag kan skrivas ut och åka hem till lägenheten och veta att jag får stanna där.

Over & out för denna gång!