7 januari 2009

Gokvällens!
Idag var det stora återbesöket på Hematologen efter nästan 3 veckor på hemmaplan. Det har känts som en evighet. En bra evighet.
Vi åkte dit; mamma, pappa, Ale och lilla jag.
Först provtagning i höger armveck och någon minut därefter det "vanliga" influensavaccinet i vänster arm. Lite ajaj, men fort gick det! Min nya grej är att inte nojja och börja hyperventilera. Kör bara! Låt mej inte tänka och fundera innan. Då är det omöjligt att genomföra något som har med nålar att göra på mej.

Alla man träffar kommenterar gärna min numera fläckiga frisyr. Jag är stolt över mina millimetrar! Snart är det långt och mörkt igen.

Jag måste säga att jag har tur att ha fått en sån bra läkare; Krista! Hon är en sån som får saker gjorda, tänker steget längre än andra, förklarar saker på ett bra sätt och framför allt är hon mänsklig! Inte alls så där högtravande och läskigt allvarlig som en del andra läkare tenderar att vara. Min respekt har hon absolut, men inte på det jobbiga sättet.
Camilla träffade jag för första gången idag. Hon var med därför att mötet till största delen idag handlade om dom sprutor som jag ska ta framöver.
För att på ett någorlunda simpelt sätt försöka förklara vad det innebär, så ska jag ta 2 sprutor i låren/magen vid 2 tillfällen varje dag i 18 månader framöver. Alltså 4 sprutor per dag. Syftet med detta är att förstärka mitt immunförsvar och de celler som dödar eventuella kvarvarande leukemiceller.
Som ni vet så har jag uppnått remission, dvs att det inte längre finns leukemiceller kvar i min benmärg. Men man kan inte vara 100% säker på att man verkligen har fått bort ALLT, så för att minska risken för återfall så ska jag alltså ta sprutorna.
Hela den här behandlingen med sprutorna är fortfarande en studie, eftersom det är så pass nytt. Läkemedlet är godkänt och har funnits sedan 2008. Ungefär 1000 deltagare har varit med tidigare, då man sett att risken för återfall har minskat med 15-20%.
Deltagandet är valfritt.
Som ni vet så är det ett evinnerligt tjat om min nålskräck, men jag är villig att lära mej att ta sprutorna på mej själv! Anledningarna för att göra det är många.
Hela studien innebär också att läkarna följer upp mej lite noggrannare än vad man annars skulle ha gjort. Det innebär fler benmärgsprov och fler kontroller, men det är det bara en fördel tycker jag.

Så, för att ni ska veta hur min vardag ser ut framöver så börjar jag med sprutorna den 13:e januari och tar sprutorna under 3 veckors tid, sedan håller jag upp 3 veckor utan sprutor, därefter 3 veckor med sprutor o.s.v.
Biverkningar med den här behandlingen kan bland annat vara trötthet, feber, lättare illamående, huvudvärk, hudrodnad och lågt blodtryck.
Jag ska göra mitt bästa för att klara av det. Om det verkligen skulle bli en plåga för mej så kan man alltid avbryta behandlingen. Men för alla som har genomgått en cellgiftsbehandling vet att man gör vad som helst för att inte hamna där igen...

Mina blodvärden visade sej i alla fall vara helt normala igen!
Puh! Jag som varit lite nervös dom senaste dagarna eftersom jag har varit så trött emellanåt. Man blir skiträdd så fort man känner något annorlunda i kroppen. Annorlunda saker som man kanske inte hade reflekterat över tidigare. Häromdagen var jag till exempel säker på att jag hade bröstcancer också...
Men nu är det slut på att skala alla äpplen och alla grönsaker, fritt fram att dricka kranvattnet, äta sallad med dressing, ösa kanel på müslin och ÄNTLIGEN får jag äta sushi!!!
Krista sa till mej att det är dags att börja leva igen.
Det var rätt på ett sätt, för man har verkligen inte känt sej levande det sista.
På ett annat sätt är det verkligen lättare sagt än gjort, när man hela tiden har varit inställd på det värsta och när man vet att sjukdomen fortfarande kan komma tillbaks.

Resterande torsdag fortsatte med årets första semla i Haga (ja, jag vet....inte alls särskilt bra GI, men jag gjorde ett undantag för att jag var på bra humör!) följt av middag med rödvin och Ales trollkonster i köket i sällskap av mamma och pappa.
Imorgon ska jag följa med pappa till Laholm för att hämta lastbilen han precis har köpt. Ska bli trevligt med en liten utflykt och att sitta på vägen med farsan.
Tidigt går tåget från Göteborg och jag ska åka spårvagn till centralstationen. Spårvagnsfärd för första gången sen i somras!!! Och jag ska kallas göteborgare.