12 november 2010

Så har det hänt igen.
Folk frågar mej om det har hänt mej något eftersom jag inte har uppdaterat bloggen på ungefär 2 veckor. Jag ber om ursäkt!
Som jag har skrivit förut så ska ni ta detta som ett positivt tecken. Jag har antagligen bara haft fullt upp med massa annat och inte hunnit eller velat skriva om saker som handlar om sjukdom.

Italien var bra. Alltid kul att komma dit och hälsa på och festen var lyckad.

Om ca 1,5 vecka drar nästa cykel med sprutorna igång. Varför går alltid dom här 6 veckorna av vila så fasligt fort?!?
Men det ska bli skönt att slippa dom över jul i alla fall. Sista sprutan blir den 14:e december.

Snart är det ett år sedan min sista cellgiftsbehandling avslutades. Jag minns att jag fick den i slutet av november.
Sedan sjönk blodvärdena riktigt lågt, jag blev utan immunförsvar och som ett brev på posten fick jag en infektion i kroppen. Jag fick ligga inne på sjukhuset med intravenös antibiotika. Jag HATADE varje sekund jag tvingades vara där. I flera dagar låg jag huttrandes av feber och med värmedynan på magen och tittade jag på avdelningens nyinköpta adventsljusstake som sken i fönstret.
Jag kunde inte vara hemma på Apans födelsedag.
22 december fick jag äntligen åka hem och kunde fira jul med hela tjocka släkten!
Fy fan vilket helvetesår 2009 var...
När man tänker tillbaks på det känns det så himla konstigt att livet ändå rullar på som vanligt igen. TÄNK, jag fick en andra chans! JAG!!! :)
Puh.
Samtidigt är jag så himla rädd för att ropa hej innan man är över bron. Men ikväll tänker jag skit i det och bara vara så himla lycklig över att jag får traska omkring i ösregnet med en blöt vovve!