Jag blir rörd av alla era fina kommentarer!
Tanken bakom när jag startade den här bloggen var att jag snabbt insåg hur jobbigt det skulle bli att hålla familj och vänner uppdaterade kring vad som hände med mej. Även om cellgiftsbehandlingarna nu är avslutade så finns det så mycket mer att fortsätta skriva om kring tankar, grubblerier och om hur man egentligen ska våga att leva igen.
Att det sedan skulle tillkomma massa "utomstående" läsare hade jag inte en tanke på, men jag är väldigt glad att ni uppskattar den och det jag skriver om.
Vill också avsluta med att säga att jag finner stort medlidande för alla er sjuka där ute! Världen är så jävla orättvis ibland!!! Men då är det viktigt att se inåt och aldrig ge upp! Var ärlig mot dej själv och alla andra.
En vacker dag sitter du där på gräsmattan med vinden i ditt långa hår, kisar mot solen, känner ett lyckorus knottra sej över hela kroppen och tänker; jag klarade det tamejfan!!! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så bra skrivet Kristin. Vi saknar dig här i Stockholm.:) Kramar från familjen Wolf
SvaraRaderaDu är underbar, Kristin!
SvaraRaderajag sitter med tårar i ögonen.
SvaraRaderaJättefint!!! Vilken kämpe du är.
SvaraRaderaJa, man blir verkligen alldeles rörd och förstår hur du känner...
You go girl!!!