Nu har det hänt igen.
Jag har blivit så rysligt fasligt trött som min kropp tenderar att bli emellanåt.
Det är vad en del kallar "fatique" tror jag. Det är som om jag är vaken, men min kropp fortfarande sover... Detta dygnet har jag behövt sova 13 timmar -än så länge.
Som alltid tar man ju till tanken på att det skulle kunna vara leukemin som har kommit tillbaks, så jag fick åka till sjukhuset och ta prover.
Hb: 125
Vita: 3,7
Tpk: 208
Alltså frisk vad gäller leukemin och normalt sköldkörtelhormonvärde.
Tröttheten återstår som ett mysterium, men min egen teori är att fröken Ohlsson (jag) kanske har tränat lite för mycket på sistone eller om det helt enkelt varit lite för mycket att allt.
Det enda jag vet av erfarenhet är att vänta ut tröttheten tills den går över. Suck...!
Jag borde tamejfan alltid ha en flaska bubbel på kylning för sådana här tillfällen... Just ikväll hade mamma och pappa redan varit förutseende. Skål!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Suveränt, det kan ju vara så att du inte kommer ihåg hur det ska kännas i kroppen efter riktigt hård träning om man inte är van.
SvaraRaderaBubbel på kylning bör man alltid ha.
Kör hårt
//T
Klart Du är frisk lilla vän! Proverna är ju helt OK men hjärnspökena är med hela tiden det vet vi........ Drick champagne så ofta Du kan. Kall, torr och gratis (eller vad är det man säger). Kram fr Annika Wulf
SvaraRaderaKom på en annan sak, i morgon är det 27/8. Visst var det då Du fick diagnosen? Varför kommer jag i håg det? Joho, jag har födelsedag 27:e aug. Annika W
SvaraRaderaTack Annika och du; grattis på födelsedagen! ;)
SvaraRaderaDet stämmer, du har ett bra minne du.
Jag såg en bild på ett väldigt vackert brudpar nyss. Så fint alltihop!
T: Jag undrar så vem du är?!? Känner vi varandra?
Träningen tror jag kan vara en bidragande orsak till trötthetsproblemet faktiskt. Jag är en person som ÄLSKAR att träna och tränar mer än gärna två timmar varje dag! Springer, styrketränar, kör spinning, tar långa promenader med Igor m.m... Kan nog vara så att kroppen inte riktigt pallar med att köra i samma tempo som innan jag blev sjuk, men som sagt; jag tycker ju att det är så vansinnigt roligt och det är en enorm känsla att få känna sej stark och uthållig igen! Men jag lovar, jag ska ta det lite lugnare i framtiden och faktiskt tänka på att lägga in vilodagar också...
Nej, vi känner inte varandra men jag kollar din blogg och får för mig att slinka in en kommentar då och då och en vacker dag kanske jag mailar dig också.
SvaraRadera//T