Igår var den värsta dagen i mitt liv -utan tvekan!!!
Fy fan va jag har mått dåligt den här gången. Det är t.o.m. så illa att jag har svårt att skriva om det. Droppet var så segt och ville aldrig ta slut, spänningar i hela kroppen och feber på toppen av det. Kräkningarna avlöste varandra hela tiden. FYYY FAAAN!!!
Vet inte om jag någonsin kommer att ta upp det här igen...
Nu; förhoppningsvis hemgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag finner inga ord...det skär i mig när du lider! <3
SvaraRaderaDu är nu en omgång närmare friska Kristin. Ta en dag i taget och om det blir jobbigare ta en timme i taget som min bror sa när han gick igenom samma helvete.
SvaraRaderaKram!
Tänker på dig,detta kommer du att fixa Kristin.
SvaraRaderaMånga kramar Inger i Källby
Det är så jävligt att jag inte finner några ord. Jag tänker på dig! Kämpa! Kram Rebecka Wulf
SvaraRaderavännen!!tänker på dig och hoppas vi kan ses snart!! det som du går igenom är bara för mycket. fattar inte att du är orkar vara så posetiv och stark som du är, men fortsätt med det!skönt att kunna läsa här om vad som händer. styrkekramar / Linnea
SvaraRaderaTänk om man kunde hjälpa dig . Kram
SvaraRaderaJävla skitcancer...vill bara ge dig en varm styrkekram. Du är stark.
SvaraRadera