Gjorde ett "onödigt" besök på reproduktionsmedicin imorse. Information jag inte ville höra, så jag låtsades stänga öronen för en stund.
Där satt jag med en, än så länge, väl fungerande kropp. Jag har det i mej, men jag kommer inte åt det jag vill ha.
Kroppen sörjer och gråter.
Åkte hem igen. Igor glad som vanligt, lyckligt ovetandes om att snart ska vi skiljas åt för ett bra tag framöver. Hur kan man förklara för honom att man inte överger?!
Fyllde badkaret. Öste i badskum så det bubblade över. Kröp ner och lyssnade på Melissa Horn. Sjönk ner under vattenytan med huvudet, men det är inte längre samma sak utan hår. Grubblade över vad läkaren hade sagt; att fd cancerpatienter inte har lika lätt som andra att få adoptera barn. Aldrig är det nog med orättvisan! Blev rasande i samma sekund som jag tänkte att det inte spelar någon roll. Om jag ska ha någon annans benmärg kan jag väl lika gärna transplantera ett pyttelitet ägg också.
Tankarna fladdrade vidare till vad jag ska göra i sommar.
Eller.........kommer jag ens att leva då???
Får inte tänka så, men tänk OM man inte klarar sej. Då skulle jag bli arg! (Eller troligtvis mer dödstyst.)
Fast det kommer ju så klart inte att hända. Ni skulle bara våga leva era liv utan mej! Det alternativet existerar inte ens.
Melissa sjöng vidare om långa nätter och om att ha ena foten utanför. Badvattnet hade hunnit bli kallt, men jag hade kunnat stanna kvar till imorgon.
Jag är en grubblare in i märgen. Jag gillar det. Jag inbillar mej att man blir klok av det.
Kroppen förstår och tillåter mej vara lat för resten av kvällen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag och framförallt Dagny, som gillar dina underbara klänningar ser grymt fram emot fikan hos oss när du är på benen igen ,bara så du vet kraaaam Josse
SvaraRaderaDu kommer sprudla av liv i sommar Kristin! Och självklart kommer du bli mamma framöver om du vill! På ett eller annat sätt. Men du har all rätt i världen att sörja att det inte blir på det sätt du tänkt dig. Därför tror jag att det är bra att vara en reflekterande människa. Det hjälper till att bearbeta och till att alltid ha nåt nytt att sträva efter.
SvaraRaderaKramar från en grubblare till en annan. :-)
Tack för ett härligt halv åtta hos mig! Gillar din stil både kläder hår och inredning! Så genomtänkt och snyggt! Blev ledsen av att läsa att du är sjuk, hoppas och tror att du blir frisk igen! Världen behöver starka och härligt färgstarka kvinnor precis som du är!
SvaraRaderaSynes du gjorde en fin figur i programmet.Du var helt annerledes enn jeg hadde forestilt meg deg etter å ha fulgt bloggen din lenge.Ønsker deg videre lykke til med transplantasjonen.Håper du klarer å lese norsk.
SvaraRaderaJag hade en kompis som nyligen gick bort i lungcancer, det gick så fort ena stunden här nästa stund borta, 44 år gammal blev han.
SvaraRaderaMen jag antar att sånt är livet ena stunden så skrattar man för att nästa gråta. Vem vet hur livet blir, man får försöka att leva bara.
Men du en sak vet jag även om cancer inte är vackert så är DU det.
//Nisse
Å, Kristin... Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig men hur jag än försöker formulera orden så känns de bara fel...Jag läser din blogg varje dag men skriver inte så ofta kommentarer av just denna anleding.
SvaraRaderaMen du skall veta att jag, och hela fam P, tänker sååå mycket på dig och önskar så innerligt att du skall få bli frisk och kunna leva ditt liv som vanligt igen. Stort lycka till den 9:e!!
Varma kramar från Linda
Livet är orättvist, men i slutänden är det vi som överlever motgångarna som mår bäst. Du har en sjuhelsikes j-lar anamma idag och du kommer att gå hel ur det här. Det är tufft, jag ska inte ljuga för dig, men JAG VET att du kommer att fixa detta. Min gotländska vän som jag träffade på Mc Donalds huset efter transplant har gjort det två gånger, andra gången med utomsläktliga (heter det så???) celler. Jag träffade henne i somras, frisk och välmående! Så kommer det att bli för dig med kära du!
SvaraRaderaSkickar masa PEPP PEPP till dig och jag tänker mycket på dig!
Sköt om dig!
Kram Anna
Hej Kristin!
SvaraRaderaNu har jag hittat till din blogg.Jag läser varje dag hur det går för dig.
Du får verkligen gå igenom mycket som är tungt och svårt att bära,
jag känner så djupt med dig.Skulle vilja krama om dig och säga att det kommer att bli bra. Du har rätt gry i dig för att klara det.
Du är bäst!!!
Sen, av en händelse när jag satt och såg på TV häromkvällen fick jag
se någon skymta förbi som var väldigt lik dig ...trodde jag. Kul !!!
Din dessert blev jag jättesugen på,den ska jag försöka göra.
Bamsekramar Birgitta S.