Buhuhuuu! Jag har åkt på en rysligt fasligt vidrig bieffekt av transplantationen; jag kräks så fort jag rör på mej. Så, det betyder att jag legat ner sedan igår kväll. Mat är inte att tänka på och mediciner är bara nere i magen och vänder. Fyyyy fan!
Nu är väl ännu en period som bara innebär att stå ut antar jag, för det här är inget liv, men det kommer att bli bättre.
Konstigt vad snabbt man vänjer sej vid att må på ett visst sätt ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ååååh TWI lilla gumman!!!
SvaraRaderaKnäpp och jädrans onödig komplikation som du definitivt inte behöver...
Håller tummarna för en KORT period!!
Tröstekramar
Tack kristin, för att du tog den tid och kraft för att skriva.
SvaraRaderaHoppas at det går över snabbt
Ja, håll ut och fortsätt vara ditt envisa jag så vänder det sen!!
SvaraRaderaDu är en kämpe!!!
Styrkekram Anna
(Ps: Min blogg är ett sätt att visa at det går, till slut går det faktiskt Ds)
Fy. Hoppas det ger sig snabbt!!! Tänker på dig!
SvaraRaderaÅh va tråkigt för dig, hoppas du snart kan upp å gå utan att kräkas, Lycka till! kram
SvaraRaderaMen usch, vad är det för jäkla bieffekt?? :(( Jag fick nått liknande efter min men då var det gvh i magsäcken, kunde lixom inte sluta spy, usch. Men då hjälpte kortisonet. Hoppas det ger med sig snart! Kram Jasmine
SvaraRaderaKäraste Kickan!
SvaraRaderaUsch vad ledsamt! Blev alldeles till mig när jag såg att en burgare var taggad i Jonsered på FB! :-) Kollade sen bloggen och såg att du var hemma på slätta. Fantastiskt!! Bättre än ett Zlatan hattrick... ;-) (vet att du inte gillar fotboll, retas med dig...)
Hoppas innerligt att kräket släpper illa kvickt så du får komma ut i vårsolen igen!
Goa kramar!!!