10 september 2009

Idag har jag extremt låga värden av trombocyter. Det är dom cellerna som får blodet att koagulera. Så jag är väldigt lättblödande.
Man känner ständigt blodsmak i munnen, eftersom tandköttet är svullet och jag blöder näsblod lite då och då.
Jag tänker sitta prickstilla tills dess att dom har fyllt på mitt förråd! :) För det kan man tydligen fylla på. Det är folk som donerar sånt i samband med blodgivning också. Ska tydligen vara nån sorts lite genomskinlig vätska som ser ut att simma lite......uuuh!

Varje morgon kl 6 kommer nattpersonalen in och tar tre rör med blod för att kolla mina värden. Det är HB (hemaglobin), dom röda blodkropparna som syresätter kroppens olika delar.
LPK som är kroppens vita blodkroppar som fungerar som kroppens immunförsvar och TPK (trombocyter) som gör att blodet koagulerar.
Så, till frukost får man en liten lapp där mina värden står nerskrivna. Dom sparar jag i min lilla sjukhuspärm. Kan vara intressant att jämföra framöver.

Man lär sej väldigt mycket om hur kroppen funkar här i alla fall. Information man kanske helst hade varit utan, men ändå.

Imorgon är det dags för benmärgsprov igen. Det är för att kolla hur mycket av mina elaka celler som har försvunnit efter behandlingen. Sen är det antagligen dags för nya cellgifter om några dagar.
Jag var livrädd för att göra benmärgsprov första gången. Man har ju hört att det ska göra så jääääävla ont. Men jag måste dementera. Inte att det är jätteskönt, men man får bedövning innan och sen är känslan mest konstig. Man knackar lite på benmärgen och sen suger man ur. Känslan är mest bara udda.
Det kan ju bero på att jag får lugnande mediciner innan i och för sej.
Efter provtagningen är jag så lugn och fin och pratar gärna med andra patienter. ;)
Stoppa mej nästa gång...!

MEN! Jag måste säga att jag inte vill leta information på internet eller läsa broschyrer och så. Jag får så mycket ny information från sköterskorna och läkarna hela tiden att jag inte klarar att ta in mer just nu. Om jag skulle läsa något läskigt så skulle jag nog bara oroa mej för det. Jag är jag och sjukdomen är olika för alla.


Jag & min apa! :)