torsdag

3 september 2009

Ny dag -utan cellgifter!
Men det är nu som min kropp egentligen börjar kämpa. Blodvärdena kommer att sjunka ännu lägre inom ett par dagar, för att senare återhämta sej och göra mej starkare...

Idag har jag nytt sällskap i salen; pappa.
Mamma tyckte hon kände sej lite förkyld och nojig som jag är så får hon inte komma upp hit då.
Än så länge har jag och pappa gått två mini-promenader i korridorerna och jag har styrketränat med mina vikter. Men jag måste erkänna att det är svårt. Mina muskler har verkligen blivit mindre.
Jag ska jobba på det.

8 kommentarer:

  1. Hej Kristin!
    Vill bara skicka en liten hälsning att jag tänker på dig!!!!
    Kram från Linda Karlsson, N. Vånga

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Vi förstår att du haft den jävligaste veckan i ditt liv. Men så stark som du är vet vi att du kämpar väl. Vad vi förstår är det röda cellgiftet snart slut och du kan återhämta dig.

    Vi tänker på dig och Er varje dag. Stora BjörnKramar från familjen Johansson, Kållegården.

    SvaraRadera
  3. Preciiiiiiiis lagom!!!!

    //Carin

    SvaraRadera
  4. Hej Kristin!
    Massa stooora bamsekramar!!!!!
    Tänker på dig!!!
    Massamassakramar!!
    Sandra Persson

    SvaraRadera
  5. Hej Kristin!

    Bra material du har på sidan och roligt med alla kommentarer. Livet består av "ups and downs" och du har drabbats av en "down". Du kommer att besegra sjukdomen, det vet jag. Även om jag inte får besöka dig följer jag dig via mor och far. Allt väl, vi hörs! Hälsningar Ulf

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Får börja med att gratulera till förlovningen!!! Tänker på dig dagligen och du är stark som orkar uppdatera oss. Det är vi väldigt tacksamma för.
    Kämpa på!!!
    Familjen hälsar

    Bamsekramar
    Frida

    SvaraRadera
  7. hejj Kristin!:)
    tänker på dej ständigt och familjen hälsar här!
    syn att vi inte får hälsa på men vi förstår o håller oss undan så att du kommer hem fortare ;P , många stora kramar från fam Ohlsson i Rumpetråva! <3

    SvaraRadera
  8. Tänker på dej varje dag sedan Marie berätade om din diagnos. Kristn du är en stark tjej det vi. Sitter och läser din blogg tårarna bara rinner. Många kramar Ann och Stig

    SvaraRadera