*peppar peppar* Jag mår inte illa! (Än så länge i alla fall.)
Tack vare kortison...
Och framför allt är ju inte min kropp alls lika sjuk som den var vid förra behandlingen.
Jag har pluggat på lite vad gäller den eventuella cellstamstransplatationen.
Det verkar som att välja mellan pest eller kolera!
Antingen är chansen att jag kanske får tillbaka leukemin i framtiden,
eller så finns möjligheten att genomgå en cirka 4 veckors lång behandling som innehåller både cellgifter och dropp-transplantation.
Det är en allvarlig behandling och i sällsynta fall även livshotande. Plus att jag i så fall med största säkerhet inte kan få barn. Chanserna att återfå leukemi blir mindre, men det är fortfarande ingen garanti.
Skit som skit...
Det blir inte alltid som man har tänkt sej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har följt din blogg ett tag. Fortsätt kämpa och ge inte upp.
SvaraRaderaJa du, Kristin... Pest och kolera är väl något som man vill slippa välja mellan och att ställas inför att kanske inte kunna få barn i framtiden måste vara fruktansvärt! Men å andra sidan...
SvaraRaderaOm du inte tar behandlingen så kanske du får tillbaka sjukdomen och om det går riktigt illa kanske du inte får uppleva dina barns uppväxt.
Och om du tar behandlingen så kanske du kommer att slippa sjukdomen för all framtid. Jag känner mig lite hemsk när jag säger detta men, det finns som tur är alternativ för att skaffa barn. Det är däremot helt omöjligt att ersätta dig!
Jag träffade på en gravid kvinna samtidigt som jag själv var gravid och hon hade inga fortplantningsorgan kvar mer än livmodern. Hon hade opererat bort alltsammans p.g.a. sjukdom i barndomen. Jag och många med mig undrade hur det var möjligt att bli gravid då? Hon hade besökt en klinik i Malmö där ett donerat ägg hade befruktats med sambons simmare och som sedan planterats in i hennes livmoder. De fick en frisk och stark pojke som nu är drygt tre år. Även om barnet inte har hennes gener så har hon ändå burit på honom och allt vad det innebär.
Jag kan förstå om du inte vill höra talas om "konstgjorda" barn och adoption just nu men samtidigt kanske du blir peppad av att höra att det finns andra vägar att gå. Du har säkert fått detta med alternativ genomgånget många gånger av läkaren men det tål att upprepas.
Huvudsaken är att du blir frisk tycker jag!
Hoppas att du hade det bra hemma i Tråva´!
@-->-->--- och kram
Madde I
Hej Kristin !
SvaraRaderaDu är en stark och god tjej så du klarar det.
Vi tänker på dig. Kämpa på så syns vi snart.
MVH Marie o Urban m familj
Åh - välj dig! Välj livet, välj chansen att få fortsätta andas här o nu! Som Madeleine säger, det finns andra vägar att gå för att få höra små barnfötter i hemmet! Fast jag inte känner dig önskar jag så att jag kunde göra något för dig!
SvaraRaderaTänker på dig Kristin!
Tack Kristin!
SvaraRaderaFrån djupet av mitt hjärta, Tack!
Du är också så fin!
@-->-->---
Madde I
Alla som känner dig vet att du kommer att bli en fantastisk mamma! En riktig bull-mamma!=) Du sätter alltid familjen i första rum. Jag är inte orolig oavsett hur du blir mamma!
SvaraRaderaHenke har fått en ny kusin i dagarna, han är 9 mån o ska döpas (egentligen välsignas) till Benjamin den 24 okt, men innan han anlände i deras famnar hette han En Pen. Benjamin är hur söt som helst!
Välj dig själv! Du är en kvinna som behövs här på jorden, det finns ont om sådana blivande mammor som du!
Ta hand om dig!
Kramar!!
Jag tänker på dig Kristin. Du har ju hört det av alla andra som stöttar dig, men jag säger det också: Du är superstark och kommer att klara detta!
SvaraRadera//Nicke
Hej Princess!
SvaraRaderaTänker på dig söta du. Hoppas att du mår "bra" idag. Måndagar är ju för övrigt ingens favoritdag!
Puss Carin
Krya på dig Kristin! Har träffat dig några gånger tilsammans med Ninnie som verkligen är en toppen tjej, förstår att ni hade kul på eran träff. En stark och tuff tjej är du och jag tror du kommer att klara detta galant. Vi tänker på dig i från Tråvad.
SvaraRaderaKram Anna och Linus.
Hittade din blogg precis nu när jag är på väg till jobbet. Har inte läst allt och kan ha missförstått mycket!
SvaraRaderaDet är inte säkert att man blir steril. Framförallt borde du kunna donera ägg innan?
Hur man mår vid en SCT är ju väldigt individuellt. Vår son transplanterades mot MDS-AML första gången i april 2007. Det gick snett och han behövde transplanteras om i februari 2008. Hitintills har allt gått bra och i backspegeln kan jag se att transplantationerna för vår del inte alls varit det jag oroade mig för. Nå ledsen att jag hoppade in här stressad utan att ha läst så noga.
Håller tummarna för dig
Kram Anna